11 september 2018

VilaVinViktigtValVerklighetVarför?

Godmorgon vänner!
I går när jag kom hem efter att ha jobbat hela helgen blev jag glatt välkomnad av två av mina favoritkillar Gustav och Åke redan när jag parkerade.
Gustav som håller på att äta oss ur huset var hungrig såklart medans Åke var nöjd med sina nya arbetstider. I somras fick han ta ut en del av sin inarbetade komp och vila eftersom det inte fanns något gräs att klippa p.g.a den extrema torkan. Nu arbetar han dagtid och är ledig på söndagar.


Åt frulle i uterummet medans Vakt-Katten spanade efter eventuella inkräktare.


I lördagskväll hade jag lördagsmys med en rar boende. Vi tittade på valduellen och drack rödvin och åt chips. Ska för säkerhets skull påpeka att jag såklart inte drack något rödvin och ej heller åt några tacochips. "Ska jag hjälpa dig till sängen, du ser trött ut och kanske vill sova?" sa jag framåt 22.00-tiden till min soffkompis när dennes ögonlock började bli väldigt tunga. Svaret kom rappt: "Är du galen? Jag håller ju på med alkoholen här" Bra svar!


I söndags var det dags att rösta. Viktigare än någonsin. Rösta för demokratin, rättvisa, fler anställda inom vården, allas lika värde, mot rasism och invandrarfientlighet m.m. Men framförallt det viktigaste att SD ALDRIG får något inflytande över regeringsmakten! Ett högerextremt parti med nazistiska rötter som ska vara med och leda vårt land är inget jag ställer mig bakom. Mår illa av bara tanken.

Kön ringlade låååååång utanför våran vallokal, tog oss 1 timme och 20 minuter innan det var klart. Bådade gott att folk verkligen tog sig ut för att rösta men jag blev orolig över alla som valde att vända och gå hem istället eftersom kön var så lång. Var kö hela dagen hörde jag senare.

Tvingade mer eller mindre mamma att rösta. Förklarade varför det är i år är oerhört viktigt. Träffade en vän senare och hon berättade att det fanns något som hette Ombudsröstning. Just för gamla, sjuka, interner och andra som p.g.a sin hälsa inte kan ta sig till vallokalen. Fixade ett ombudskuvert, ett vittne och jag själv som bud och vips så hade mamma röstat. Alla röster är viktiga!


Måste visa chokladbollstårtan Emilie gjorde till Stellas kalas i lördag. Så himla fin och den hade förstås gjort succé bland gästerna.

I går efter middagen blev längtan efter mina små lyckopiller för stor. Har inte träffat dom på flera dagar. Jag stack iväg för en lekstund och blev även bjuden på rester av tårtan, och den var väldigt  mumsig. "Bara" 300 gram smör i den....
När Alessia gick och la sig lekte Stella och jag skola. Hon är alltid fröken och jag är barn. Bra skola förresten, jag blev nerbäddad på golvet under ett berg av filtar. Fröken Stella lärde mig bl.a att räkna till 10 på engelska. Hon missade dock "six" men duktig hur som helst. Sen sjöng vi också. Eller förresten var det bara Stella som sjöng en sång om naturen som jag aldrig hade hört. 

Idag blir det vila och alla måsten som jag ligger efter med.


8 september 2018

LördagHelaDagen


Hur många av mina läsare möts av ett sånt här fint meddelande när ni kommer till jobbet? Näää, just det, trodde väl det!
Tänk att man är så obeskrivligt omtyckt och att det finns vänner som gör allt för att jag ska må bra.
Gillar er, ni vet vilka ni är ❤

Annars så brukar första natten efter en långledighet vara väldigt tröttsam. Trodde denna comeback skulle vara ännu värre eftersom jag varit sjuk senaste veckan. Men jag klarade av mina 10 timmar med bravur, som alltid. 

Möttes av en kelsjuk kisse när jag kom hem. Strax därefter fick jag oväntat finfrämmat, Alessia och Emilie kom för att hämta bullarna jag bakade igår. Alessia var som alltid på ett strålande humör och blev lycklig när hon såg mig, Gustav och till sist plommonfatet på köksbordet. 
Hon åt och åt och smaskade gott en liten stund innan dom åkte tillbaka hem för att senare börja  förbereda Stellas andra kalas. 

Nu väntar jag på att pizzan ska bli klar i ugnen. Sen blir det ett par timmar till i soffhörnet innan det är dags att tjäna den oerhörda brödfödan som man gör inom äldreomsorgen. 

Val i morgon! Viktigare än någonsin, så se för bövelen till att släpa er iväg till vallokalen. Har jag förresten berättat om när jag gick förbi SD´s tältläger i vårat centrum för någon vecka sedan.
Där i en stol satt en man som representerade partiet, bekvämt tillbakalutad med händerna knäppta på magen. Han pratade med några skolungdomar som stod där. Så här sa han ordagrant:

Jag är så jävla trött på att bli kallad rasist! Jag är ingen rasist. Jag har ett fadderbarn i Rwanda och min dotter är tillsammans med en blatte. Jag är fanimig ingen rasist!

Ni hör ju! Finner inga ord och känner mig djupt oroad inför morgondagen.


7 september 2018

JIPPIE


Så var det äntligen dags att på lätta ben och med superglatt sinne pinna i väg till jobbet efter 10 dagars ledighet. JIPPIE! Som jag har längtat!


Idag har jag roat mig med att bakat bullar, hälsat på mamma, Willyshandlat och plockat plommon.


Överlycklig nybliven 4-åring med efterlängtad Frostklänning och discolampa. Älskar att se lyckliga barn, speciellt mina egna. Hoppas på en inbjudan till disco inom kort. Är grym på discodans och vill lära Stella allt jag kan och lite till.

 

❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

 Tackåbock, hörs en annan dag om ni har tur.

6 september 2018

KattHundVinKalas



I går var det en riktig skitdag. Jag snorade, hostade och hade feber under natten igen. Var helt sänkt!
Låg nerbäddad i soffan nästan hela dagen och kände mig ynkligare än vanligt.  Blev väl något bättre framåt eftermiddagen.

Lyckopiller ❤

Idag känns det ytterligare lite bättre och jag är på benen i alla fall. Är en stor dag idag, Stella fyller 4 år och det ska firas med buller och bång.
Tänk att jag har varit mormor i 4 år, obegripligt men så fantastiskt roligt. Skulle inte byta bort det mot allt smör i Småland.

I morse hämtade jag Carlos redan klockan 7.30. Det skulle komma några hantverkare till dom under dagen och såna knickedickar litar man ju inte på. Tänk om Carlos smet ut? Kändes bättre att han var hos mig och Gustav.
Vi har det mysigt som vanligt när han är här, Gustav håller sig på sin kant och taxen på sin.


Den här kissen tror visst att han bor här. Han kommer in och äter av Gustavs mat, spatserar runt i vardagsrummet för att sen gå ut igen.


Gustav ville inte leka igår, han fräste åt honom och jag stängde igen glasdörren för att minimera risken för kattfight. Brukar bli så dyrt då. Men den lilla katten gav sig inte och till slut gjorde jag något som jag egentligen inte ville göra, nämligen sprutade vatten på kraken. Kattens matte har sagt att jag ska göra det och då gjorde jag så. Hon skäms över hans beteende men katter är inte lätta att lära eller dressera. Han tycker nog helt enkelt att Gustavs mat är godare än hans och att vårat uterum är finare än deras.


Lite skeptisk ❤
 

Skamvrån eller?
 

 Hade en servicekille här för en stund sedan som skulle kolla på vinkylen eftersom vi inte är helt nöjda med den. Allt vin behövdes således plockas ur kylen och jag passade på att inventera. Jag  räknade, antecknade, klämde, pratade lite med dom och bokförde.
Ser inget vidare ut, har bara 25 flaskor rödvin kvar! En jäkla tur att nästa leverans från vingården Cascina Vano i Piemonte skall hämtas i Kivik om tre veckor. Då är man på banan igen...hahahaha!

Nu kom äntligen solen tillbaka! Carlos har parkerat sig mitt i solen, tror jag ska göra likadant. Snart kommer Erika hit för lite middag innan vi åker på 4-årskalas. Kommer bli en bra kväll!


4 september 2018

BaKLuCKeLoPpIsÄrGrejerDet

Godkväll i slott och kojor!
Innan vi går på dom smaskiga senaste-nytt-nyheterna kommer först dagens rapport från sjukstugan.
Rösten har återkommit om än inte fullt ut. Låter fortfarande som en kråka fast en som kommit förbi målbrottet.
Täppt i alla näsborrar, huvudvärk, matt och en jäkligt dryg hosta. Har trots detta allvarliga tillstånd varit utanför dörren och både handlat, vittrat brevlådan och hälsat på lilla mor. Man är väl kvinna!


I söndags var vi på bakluckeloppis på Wenngarn. Köpte faktiskt inte en endaste baklucka (trumvirvel för det gamla skämtet!) Däremot hade vi en massa annat bråte till försäljning...men faen vad trögt det gick. Tror det gick bäst för Anne. Jag tyckte jag hade det mesta med mig hem igen.
Fast det är fantastisk kul att stå där och vi började som alltid med att äta en stadig frukostbuffé på bageriet innan vi plockade upp grejerna.


Iris var också på loppisen med sina rara föräldrar och morfar Lennart. Efter 5 minuter tillsammans gick dom så här. Hur söta??!


Medans vi krängde grejer bjussade morfar Lennart både på glass och ponnyridning. Stella var överlycklig! Blev ingen tur i golfbilen den här gången eftersom den hade fått haveri.


Sen pizzalunch i gröngräset ❤ 


Lill-Chippen intog sin pizza i vagnen...lugnast så.


I hopp om att dra lite kapitalstarka köpare och kanske bli av med lite mer grejer testade vi att ha Alessia som dragplåster. Gick inget vidare det heller, trots sin charm.


Jag och mina plåtskyltar, älskar dom. Den här passar mer än väl i uterummet där det serveras korv typ jämt utom på tisdagar ojämna veckor för då äter vi fiskpinnar. 50:- var som hittat, nu ska vi bara hitta den ultimata hedersplatsen. 

Vi plockade ihop en timme innan stängning, kändes meningslöst att stå där när det inte kom några besökare. Dessutom mådde jag riktigt dåligt eftersom min förkylning gjorde sig mer och mer påmind. Somnade på direkten när jag kom hem och sov i 3 timmar. Då är man ganska opigg!

I morgon är det onsdag och jag ska fortsätta mitt slöande, fasen vad jag gillart!

3 september 2018

BortappadRöstOchGladaBarnbarn

Helgen har varit toppen trots att jag i går plötsligt drabbades av någon bacill som satte sig på stämbanden.
Mitt tal övergick från att kunna bladdra på som vanligt i 180 till att låta som en kråka i målbrottet och sen till på kvällskvisten inte få fram ett ljud. Tror det fanns en del som uppskattade min tystnad.
I natt hade jag feber, frossa och jätteont i halsen och har tillbringat dagen så här långt sängliggandes.
Ställde in mammabesöket, vet inte om hon riktigt förstod vad jag försökte säga i telefonen när jag ringde henne på förmiddagen. Så ser ni någon röst på villovägar kan ni hojta till, kan vara min!

I fredags var jag i väg till Bålsta för att köpa presenter till Stella. Hittade allt som jag hade tänkt mig. Skulle kunna köpa hela världen till detta underbara barn men det har jag dessvärre inte råd med och föräldrarna skulle nog inte uppskatta det nämnvärt heller. Känns skönt att ha paketen fixåfärdiga med nästan en veckas marginal. Förra året fick Stella en studsmatta i 3-årspresent av oss i år blir det presenter i lite mindre skala.


I den lokala skvallerblaskan denna vecka hittar vi denna sötnos. Är väl sånt som mor eller farföräldrar ska syssla med, skicka in grattisannonser i parti och minut tills barnbarnet ifråga fyller typ 27? Blev dock lite besviken på bildkvalitén den här gången.


I lördags var paparazzi på plats. Det vankades en enkel eftermiddagskräftsittning för att fira Erika som fyllt år. Kräfthistorier brukar vara populära att fotografera, finns mycket att ta bilder på då. Kunde det bli någon praktvurpa som skvallerblaskorna kunde gotta sig åt? Nu var det en väldigt lugn tillställning kan jag tillägga.


Dessa tre godbitar satt i alla fall säkert i hammocken och lät sig fotograferas av den lilla fotografen


Stella gillar inte kräftor och hade i stället lagt in en beställning hos kocken på falukorv och makaroner. Morfar skojade lite och stansade ut stjärnor till våra två små stjärnor. Det gillades!


Paparazzin tar igen sig lite innan det är varsågod.


Efter middagen gick Stella och jag på en promenad till lekparken. Kossan och Pingu ville hänga med dom också.



Gunga är superkul enligt Stella, himla duktig på att göra fart själv. Oroliga mormor tyckte hon gungade alldeles för högt men siktet var inställt att gunga ända upp till molnen sa det glada barnet.





30 augusti 2018

PassfotoFödelsedagBraklunchOchVinPåEnOnsdag!!!



I går fyllde min finaste Erika år, 31 stycken närmaste bestämt. Vi kommer fira henne och ha ett litet kalas på lördag här hemma tillsammans med familjen.

Menyn blir helt enkelt: Kräftor med allt vad som hör till. Stella var inte supertaggad på kräftor så hon hade som önskemål att äta korv och makaroner i stället. Tror faktiskt jag också kör på hennes meny, är inte särdeles förtjust i kräftor. För mycket jobb och för lite mat är min devis. Fast såklart är tillbehören godare än själva kräftorna. Emilie har lovat att göra en västerbottenostpaj, mums!

På tal om Stella.....i går ringde hon till mig vid 17.30-tiden, hon snyftade och lät ynklig när hon sa: "Mormor, kan du komma och leka med mig?" Svaret var solklart! När Stella kallar - rycker mormor ut, alltid!
Vi hann leka skola, "låtsassova", måla för att till slut fika innan det var läggdags för henne. Underbara barn, bäst att passa på när hon ringer. Snart är hon stor och kommer säkert ha annat skoj för sig än att bjuda in mormor på spontanlek.

Annars i går så var jag på äventyr. Startade tidigt med att åka pendeltåg till Odenplan, tunnelbana till Fridhemsplan för att sedan spatsera 638 meter till Bröstmottagningen på S:t Görans Sjukhus. Dags för den viktiga mammografin som jag ändrat tiden på säkert tre gånger sen kallelsen damp ner i juni.
Gick inte fel en endaste gång, tackar fantastiska google maps för det. Tänk innan google fanns då rev man ut kartorna i telefonkatalogen och försökte hitta rätt. Skönt att utvecklingen gått framåt.


Var min vana trogen ute i väldigt god tid, satt i väntrummet en lång stund och myste. Finns det något roligare än väntrum? Studera människor och deras beteende.
 Speciellt det här väntrummet med enbart en massa kärri...förlåt damer. Det fanns en liten tröskel på väg in till väntrummet och den ställde till besvär för många.
Till slut blev det ganska roligt att försöka i förväg gissa vilka som skulle snubbla och vilka som skulle klara jättehindret. Flertalet snubblade kan jag säga och som extremt lättroad fnissade jag i smyg emellanåt. Man har inte roligare än man gör sig, heter det visst.

En dam pratade högt i telefonen med sin man eller var det kanske hembiträdet, vad vet jag. Det diskuterades länge om hur många potatisar barnbarnen skulle äta, och om dom åt lax. Det lät alltså som om barnbarnen skulle komma på middag. Till slut enades dom om att dom åt varsin potatis och att han skulle handla fyra stycken....ehhhe va? Tänk nu om barnbarnen ville ha två potäter, då gick det åt skogen med den middagen alltså.

Till slut var det då min tur att slita av sig på överkroppen och pressa in taxöronen i röntgenapparaten. Gjorde mest ont i nacken den här gången eftersom jag var tvungen att vrida på huvudet på ett onaturligt sätt,  har ju väldigt svårt att göra det.

Traskade samma väg tillbaka och tog tunnelbanan till Centralen denna gång. Hade bestämt träff med födelsedagsbarnet vid en speciell, förutbestämd rulltrappa på Centralen.
Och där gick det år skogen för första gången på min resa, kom upp vid en helt annan rulltrappa, gick fel och ringde Erika som lotsade mig till en närmare mötesplats.
Mobiltelefoner och googlemaps, mina bästa vänner!

Vi gick till Eataly för att födelsedagsluncha. Det var som alltid så jäkla gott! Vi började med varsitt glas prosecco som sig bör när man firar födelsedag. För att undvika matkoma valde vi ingen förrätt utan bara varmrätt.
En mer än magisk tryffelpasta till mig och Erika tog veckans pasta som var spaghetti med chili, vitlök och olivolja. Lika god den!

Kaffe och en liten glassdessert som vi delade broderligt satte spiken i kistan och jag längtar redan till nästa gång jag besöker Eataly. Vilket ställe!


Bubbelvatten, bubblig prosecco och obubbligt gott rödvin.


Efter braklunchen gick vi i några affärer för att leta passande födelsedagspresent till Stella som fyller år nästa vecka. Hittade en Pippi-bok med tre sagor i, den hoppas jag hon gillar.
Men min nacke gjorde så ont och jag hade glömt att ta med mig mina värktabletter så jag var tvungen att bege mig hemåt för att vila och fylla på med smärtlindring.

Nu ska jag ge mig på isberget i en utav frysarna, frostar nämligen av idag.
Ha det gott - igelkott