SaganOmGustav

Tusen tack alla ni vänliga vänner som på ett eller annat sätt visat sitt stöd nu när vi har det tufft med sorg, saknad och tomhet. Det betyder mycket för mig ❤
Livet går vidare trots det inte kommer vara som förut, det fattas någon här hemma. En liten lurvig kille som var helt fantastisk. Så mycket roligt vi har haft med denna katt! Känns som vi förlorat vårt barn, och det har vi ju faktiskt. Gustav är vårt barn och kommer alltid att vara det.
Han fick ett bra liv trots att starten för honom var vidrig. Tänk att det finns människor som väljer att slänga ut en liten ca 12-veckors kattunge genom fönstret en kall, mörk och regnig höstnatt. Hade inte jag och Jessica jobbat den där natten hade han garanterat inte överlevt.
När vi efter någon dag fick tag på djurplågaren och fick höra anledningen till varför hon kastade ut honom blev jag rädd. Hon hade endast haft honom tre dagar och han jamade hela nätterna och störde hennes nattsömn så till slut fick hon nog! IDIOT!
Ni kan gärna behålla honom, jag vill inte ha honom sa hon helt känslokallt som om det vore en leksak.
Vi räddade därmed kissen från ett instängt liv i en liten etta med en matte som på sin höjd skulle klara av av vara matte till ett gäng myror, om ens det.
Han flyttade in på äldreboendet och levde livet i drygt ett år. Jag och Jessica döpte om honom till Gustav, Katten Gustav ❤
Vi fixade så han kunde gå in och ut som han ville genom tvättstugefönstret på baksidan av boendet. Kommunen som stod som ägare vägrade försäkra honom, onödig kostnad sa socialchefen. Kom senare att visa sig att det var ett korkat beslut.
Gustav satt alltid och väntade på mig innanför glasdörren när jag kom på kvällarna för att gå på mitt nattpass.
Tänker ofta på hur han visste när jag skulle jobba. Hängde med oss på rundorna och myste hela nätterna med oss. Speciell redan då! När jag på morgnarna satte mig i bilen kom han ofta och hoppade in i bilen, som om han ville hänga med mig hem.
En natt när jag var ledig ringde en kollega och berättade att Gustav var jättesjuk, han kräktes, hade diarre och kunde knappt stå på benen.
Jag och Jessica åkte direkt på morgonen (minns att det var snöstorm i slutet av januari -07) till Albano Djursjukhus och där behöll dom honom i fyra dagar för provtagning och utredning.
Jag hade ständig kontakt med kommunens socialchef som efter tre dagar ringde till mig och sa att nu hade inte kommunen råd med mera veterinärkostnader så han beordrade mig mer eller mindre att han skulle avlivas. Jag gjorde då något för första gången i mitt liv.....skällde ut en honom! Har aldrig någonsin skällt ut någon person men nu var det fanimig befogat.
Är du dum i huvudet? sa jag. Du får i alla fall betala för dessa dagar han varit inskriven på Albano.
Och ska vi ta bort en ettårig katt som gör så mycket gott för dom boende på hemmet?
Okej, han ändrade sig snabbt och sa att en natt till...vände det inte så så var det avlivning. Jag hade ju förstås aldrig låtit något sådant ske utan hade löst ut honom själv.
Som tur var vände det dagen efter, han mådde något bättre och veterinären hade hittat vad som var felet, kattsalmonella.
Kostade kommunen runt 12 000:- eftersom han inte var försäkrad.
Nu fick han inte komma tillbaka till boendet på 6 veckor, han behövde någon annanstans att bo tills salmonellaproverna visade negativt.

Resten vet ni.......jag ringde ett snabbt samtal till Rudolf "Jag tar hem Gustav nu!"och såklart blev både han, Emilie och Erika överlyckliga. Dom hade under detta år då Gustav bodde på min arbetsplats blivit matade med berättelser och bilder om hur fantastisk han var. Han var speciell ❤ mycket speciell och kommer alltid vara det.
Efter tre negativa bajsprover skulle han flytta tillbaka till boendet i Kungsängen men vi kom överens med personalen och socialchefen att han skulle få bo kvar hos oss. Hålla på att flytta honom fram och tillbaka var inte bra tyckte vi och dom gamla på boendet hade redan glömt honom.
Vi blev med katt och inte vilken katt som helst utan världens finaste ❤ glädjen var stor och Gustav stortrivdes hos oss. Tror jag de, fyra vuxna betjänter som passade upp honom dygnet runt. Vi skämde så klart bort honom och så har det sedan varit i alla dessa år.
Han var/är vårt allt och efter den starten han hade i livet var han mer än väl värd en familj som älskade honom över allt annat.

Känns fruktansvärt tungt och ensamt nu. Saknaden är enorm. Både jag och Rudolf har gått upp dessa första nätter för att släppa in honom, han sov oftast i uterummet på nätterna. Hejdade mig i natt när jag kom på att han inte finns mer. Jag hör honom komma tassande i trappen, hör honom krafsa på toadörren när han ville dricka vatten ur kranen, ser han springa på gräsmattan o.s.v.
Jag vill inte att gruset i våran säng ska försvinna, det gruset han alltid drog med sig in i sin långa päls när han valde att sova i vår säng och som vi alltid sopade ner på golvet innan vi somnade. Nu ligger det kvar.
Jag har små klomärken på mina lår, på slutet orkade han inte hoppa upp i mitt knä utan drog sig mera upp när jag hjälpte honom. Hoppas dom aldrig försvinner fast det är jag rädd att dom gör.
Det enda jag städat undan är matskålarna resten står kvar och kommer så göra tills vi känner oss redo. Klösträdet som jag köpte första veckan han flyttade in står kvar och som Rudolf fick en smärre chock när det var så stort och högt, skrattar fortfarande åt det. Enda det bästa är gott nog åt Prinsen sa jag. "Han gillar att ligga högt"
Alla leksaker, matskålar, filtar, kattbäddar, halsband, kattlåda (som han knappt aldrig använde) och överallt hittar jag små pälstussar som jag låter vara. Allt får stå kvar ett tag till. Det finns minnen överallt.
Värsta tomheten är på kvällarna då han alltid hängde med oss i soffan och sedan när han satt på golvet framför soffan och stirrade på oss med sina vackra ögon. Det han ville då var att bli eskorterad till matskålarna i köket. Han åt aldrig utan sällskap, hur många gånger har jag suttit på en köksstol och tittat på när han har dinerat? Varje dag, varje natt. Väckte mig ett par gånger varje natt för eskort och sällskap i köket. Bortskämd? Mmmmm, en smula.

Barn är härliga och ärliga. I söndags var alla hemma för att äta middag och få en sista nospuss av Gustav, så sorgligt. Styvmamma Ingrid var också här såklart. Hon och Micke har varit en stor del i Gustavs liv. Han älskade dom och kärleken var ömsesidig. Micke och Ingrid hade alltid med sig godis, räkor, torsk eller skinka när dom kom och hälsade på.
Emilie hade berättat för Stella om Gustav. Att han var svårt sjuk och skulle få en spruta i nacken och åka vidare till himlen och träffa Micke.

När Stella kom in fick jag en minnesteckning hon ritat så fint. Vi åt middag och när dom skulle åka hem sa någon av oss (minns inte vem) "Lilla Gustav" som låg på en utav sina favoritplatser och sov  och Stella kontrade snabbt: Och i morrn ska han döööööö! Såklart skrattade vi lite åt henne, inga konstigheter när man är 5 år. Men så rätt hon hade, öppet och ärligt ❤  min lilla fina Stella.

Är lite sliten och ligger efter sömnmässigt efter helgens arbete. Hade svårt att sova på lördagen och söndagen eftersom jag ville vara så mycket som möjligt med Gustav. Värst var i måndagsmorse när jag kom hem för att sova. Då kom han som alltid springande emot mig och var först till dörren helt ovetande om att han senare på eftermiddagen skulle åka till Mirjam och Johanna för sista gången. Han såg så pigg ut då men skenet bedrar, han var långt i från pigg. Katter är bra på att dölja sin smärta.
Hans njurar fungerade endast ca 20 % p.g.a diagnosen PKD, han hade njursvikt, kronisk hosta, högt blodtryck, var smärtpåverkad, åt knappt, drack massor, kräktes mycket och sov mest hela tiden.
Frågade Johanna en sista gång om vi verkligen tagit rätt beslut och hon förklarade återigen hans svåra diagnos och att vi gjorde helt rätt. Vi skulle aldrig någonsin låta honom lida mer, det är ett ansvar man som djurägare måste ta.

Och nu är han borta, för alltid ❤ men vi vet att han och fina styvpappa Micke har återförenats igen och det känns skönt.

Stellas fina minnesteckning där morfar har fått hår helt plötsligt, eller är det ögonfransar?

Det kommer bli en del bilder på min lilla kille i bloggen framöver eller det har det alltid varit förresten.

I vår gamla trasig dator som står i skrubben finns det massor med bilder från det Gustav var liten bebis. Måste hitta någon som kan lägga över dom på min externa hårddisk. Det har varit ett projekt i 10 år minst, måste på allvar ta tag i det nu. Vill så gärna titta tillbaka på bilderna jag tog på jobbet från 2005 och framåt.

❤

 ❤

 ❤

 ❤

 Fina lilla Gustav

❤

I helgen åker jag och Anne till Vimmerby för att umgås med vännerna i Melodifestivalklubben. Har sett fram emot den här helgen länge, ska bli skönt att få något annat att tänka på. Vi kommer sova fort och lite för lite i morgon innan vi ger oss av i Humlan söderut mot dom småländska skogarna.
Stadshotellet i Vimmerby väntar på oss och det kommer som alltid bli en toppenhelg med massor med roliga grejer och storslaget avslut på lördagen med middag, partajande och uppträdande av än så länge superhemliga artister. Spekulationerna är många, själv hoppas vi på Carola, PH eller Perrelli men tror dessvärre att vi kommer ha fel...i år igen.

SovGottGustav

           

 ❤❤❤️ GUSTAV ❤️❤❤

I går klockan 16.40 somnade vår älskade lilla kisse in. 

 Saknaden är enorm och det gör så ont.
Vi glömmer dig aldrig.

❤❤❤

          

MormorÄrDetHärStan?

I går var en bra dag. Stella och jag var i stan och röjde runt. Hon var lite trött eftersom hon hade sovit dåligt natten innan. Vi bestämde att vi skulle åka ändå, hon sa att hon skulle orka. Och det gjorde hon också, inte det minsta gnäll på hela dagen. Däremot blev det en hel del vissling, hon har precis lärt sig att vissla. Både på in och utandning.
Vi började med att äta en liten lätt lunch på Mac Donalds, inte min favoritrestaurang men Stella fick bestämma. Det var hennes dag.
När vi satt där vid fönsterbordet och åt frågade hon: "Mormor, är det här stan?" Gullungen ❤
Sen shoppade vi lite kläder bl.a ett regnbågsfärgat skärp till hennes byxor, en mössa, en kofta med paljetter och en klänning. Kul att se henne vant scanna av klädavdelningen och jag märkte fort att det jag tyckte vad fint dissade hon.

Travade vidare mot leksaksaffären som alltid legat i hörnan där vid Drottninggatan. Nähä? Den fanns inte längre. Googlade och upptäckte att det inte fanns en endaste leksaksaffär i city. Jahapp! Det blev plan B, Åhlens. Tur att den fanns kvar på plan 2 i alla fall. Stella gick direkt fram till Barbiehyllan och tittade noga, valde och bestämde sig för den hon ville ha. Lite bokstavsstämplar blev det också.

Efter ett par timmar började det rycka i kaffetarmen och vi letade upp ett café som serverade dammsugare eller punschrullar som det egentligen heter. Det är Stellas favoriter!
Var väl in på ett par, tre stycken men alla utan dammsugare. Men till slut sa Stella att det gick bra med en kokosboll också (hon kallar chokladboll för kokosboll) och vi gick tillbaka till ett utav dom  vi tidigare varit på, ett med kokosbollar förstås.

När vi fikade var vi båda lite trötta och törstiga, det var ganska varmt och soligt ute och vi hade gått mycket. Kollade senare i appen och vi hade gått 11 744 steg = 7,6 km under dagen.
Frågade henne återigen om hon verkligen orkade äta på restaurang eller om hon ville åka hem istället eftersom tröttheten tilltog. Men hon ville till Pinchos och då hoppade vi på tunnelbanan och åkte mot Fridhemsplan.
Tänkte att vi kunde fortsätta vår shopping på Kungsholmen innan restaurangen öppnade 16.00 då vi hade vårt bord bokat.
"Mormor, är vi fortfarande i stan?" frågade hon och jag förklarade att det var vi, Stockholm är stort.

Sen plötsligt uppenbarades det en leksaksaffär mitt framför oss på Fleminggatan, vilken lycka. Blev lite mer bra-att-ha-saker och en present till Alessia, en bil...hon älskar bilar och vi enades om en rosa Cadillac.

På Pinchos var det folktomt, bara vi där första halvtimmen och vi fick vår mat och dryck blixtsnabbt.
Vi beställde in varsin färgglad drink också men dom gillade hon inte, hon föredrog vatten.
Stella beställde minipannkakor och vårrullar som hon åt med god aptit. Det blev flera vårrullebeställningar, 9 st åt hon och blev naturligtvis proppmätt.

Vi pratade om mycket under dagen. Bl.a om när man kommer till himlen (aktuellt ämne), fåglar, Sommarskuggan, Gustav som är sjuk och snart kanske får flytta till Micke i himlen, Olga?! Visade sig senare att Olga är Jogges farmor och som också är i himlen. Dom kommer ha superkul Olga och Micke sa Stella glatt. Sen lagar Olga så god mat också och det är ju toppen.

Andra ämnen som avhandlades var mycket om kroppen, blodet, artärer, hjärtat, jultomten, Nisse-Liten, Nisses bus förra julen, lillasyster, skavsår, killar!? och yrkesval. Stella ska tydligen ha tre jobb, hon ska bli en sådan som fixar naglar och smink, förskollärare och vad sjutton var det tredje? Minns faktiskt inte nu men tror det var lärare.

Guldstjärna till mig som inte gick eller åkte vilse en endaste gång. Allt gick som på räls.
När vi skulle åka hem ville hon åka med mig hem. "Tror du att Bubbis är vaken nu?" Stella ville så gärna öppna och leka med sin Barbie ensam en stund. Så vi hoppade på pendeln mot Bålsta och åkte hem till oss och lekte en stund innan Emilie kom för att hämta min bästa kompis.

"Mormor, är det här också stan?" sa hon på pendeln på väg hem. Lilla älsklingen ❤

Nu är vi på väg...mot stan!

 En visslande liten dam provar kläder på H&M

Fågelsången ljöd hela dagen.

Eftermiddagsfika, mums

Tidigt ute och vi vilar benen i solen med gravstenar i bakgrunden. Var tvungen att googla, gravstenar mitt i stan? Visade sig vara Mosaiska begravningsplatsen Aronsberg som ligger just på Alströmergatan. Kul utsikt dom har som bor granne ca 10 meter i från begravningsplatsen. Sitta på balkongen och titta ner på en ovårdad, igenväxt gravplats...usch.

Folktomt på Pinchos....

Mera mat ska hämtas......

Nöjd tjej med sin nyinköpta Barbie. 

Blev varm i hjärtat när Stella lutade sig tillbaka i stolen på Pinchos och sa: Tänk vilken fantastisk dag vi har haft mormor!

StillsamHelg

Hej på er!

Har inte gjort så mycket i helgen mer än ätit väldigt gott och umgåtts med dom jag gillar mest. Har haft mer ont än vanligt i nacken så jag har försökt att tagit det lite lugnt, men det är svårt. Har svårt att ligga still och vila men ibland är man bara tvungen. Har fått en konstig smärta i vänster nacke/axel som strålar ut i hela armen...känns som den är bortdomnad emellanåt. Surt, irriterande, ledsamt och grinigt!

I fredags var Ingrid här och åt tillsammans med oss. Rudolf såg som alltid till att vi slapp gå hungriga från bordet. En liten underbart god kantarelltoast med pocherat ägg slängde han i hop i ett nafs och till varmrätt varsin lite lagom senig entrecoteskiva. Jag hade faktiskt tagit mig i kragen och gjort en potatisgratäng som smakade bra tillsammans med entrecoten, sallad och lite sås. Glömde dock baguetterna!
Rotade redan på förmiddagen runt i vinkylen och tog fram en flaska Brunello från den underbara vingården Nostra Vita i Montalcino som vi besökte i somras.
Gillar att gulliga farbrorn som äger vingården tillsammans med sina tre döttrar handmålar varje etikett på just dessa flaskor, hur fint?

I går var det dags för den årliga Höstfesten på båtklubben. Jag som inte var det minsta sugen på party och för den delen inte känner en endaste människa där slingrade mig smidigt ur anmälan. Rolf tog då istället med sig Niclas som även ha är medlem i klubben.
Jag ville mycket hellre äta middag med Ingrid hemma hos henne. Hennes mat är det godaste jag vet och man blir aldrig besviken och alltid proppmätt!

Till förrätt bjöds det på chevretoast på en fin liten färgglad tomat, lök och salladsbädd, sjukt gott! Och till varmrätt en salsicciapasta! Whaooo! En mycket god Aperol och ett lika gott italienskt rödvin serverades det till.
Kaffe, glass med hjortron åt vi i soffan medans vi tjattrade, pratade minnen och tittade på gamla foton. Jättekul!
Lånade senare Ingrids eller om det var Mickes cykel och hojade hem. Vågar fasen gå ensam där bakom Broskolan, i mörkret en lördagskväll.

Helt bedrövligt egentligen att man ska vara orolig att vistas ute på kvällarna! Jag är ju i och för sig orolig för det mesta men att cykla kändes bättre än att gå. Planen var att jag då kunde cykla ifrån eventuella rånare eller andra obehagliga typer. Jädrar vad jag cyklade och kul var det, måste fixa min cykel till nästa vår. Den måste servas och smörjas upp ordentligt,

Idag har jag inte gjort något alls mer än förmiddagsfikat med Ingrid, Rolf och Niclas här hemma. Var och fritog Carlos i Kungsängen. Stella hade bjudit in till 5-årskalas och jag tror det var ca 8 st jämnåriga kompisar som väntades anlända. Förstår vad livat det skulle bli, då hade Carlos det lugnare hos oss.

Nu ska jag strax sjunka ner i soffhörnet för lite tv-tittande. I morgon blir en kul dag! Stella och jag ska åka till stan för en "Stella-och-mormor-på-stan-dag". Vi ska shoppa, fika, promenera och äta middag på Pinchos. Hoppas Stella kommer gilla det.

Här kommer det bilder, huller och buller, hit och dit och fram och tillbaka:

             Handmålad etikett.                                                                     Godisätande med publik

                                                                                                    

 

Den lilla chevremackan

 MUMS!

Salsicciapasta

MUMS!

Katten då! Katten har glömt koden ❤

Rudolf har fått ny firmabil, lång som en SL-buss. 

Hittade lite gamla bilder på Rudolf och Micke. Det här är när vi var i Budapest för 9 år sedan. En kväll åt vi middag på en italiensk restaurang där man beställde pizza i centimeter. 40 cm vardera åt dom och sen drabbades Rudolf av matkoma av den värsta sorten och kunde knappt stå upprätt. Upptäckte också att han hade hår på huvudet, eller hår? lite fjun är väl en bättre benämning.

Tänk så många skratt och så mycket roligt vi har haft tillsammans ❤❤❤ saknar

TungDag

I går tog vi ett fint, vackert och tungt farväl av vår bästa vän ❤  En ledsam, sorglig men väldigt vacker begravning med mycket tårar i Pilgrimskapellet vid Görvelns Griftegård. Jag har fortfarande svårt att ta in att han är borta. Fyra vackra Micke-låtar spelades och en officiant berättade varmt och lite kort om Micke. Tankarna for iväg och jag satt för en stund och tänkte på allt roligt vi gjort under alla dessa år, så mycket skratt och tokigheter. Resor, båtturer, fester, biobesök, vinprovningar, bilutflykter och alla roliga middagar hemma hos varandra och mycket mycket mer.

Tack Micke för allt och att vi fick vara din vän. Tack för allt du gjort för Gustav, du kommer alltid att vara Gustavs styvpappa även fast du inte finns hos oss längre. Du skulle bara veta vad han saknar dig, han tycker det är jättekonstigt när styvmamma Ingrid är hos oss utan dig.

Vi saknar Dig

 Vi ses igen 

❤❤❤

 

HärVarDetLedigt

En endaste liten hängpetuniaplanta!

Efter endast två nätters roligt arbete kliver jag nu på en 12 nätters ledighet. I natt blev det Carlossemester och sedan 11 nätters långledighet enligt schema. Känns toppen!
Det kändes i natt att hösten verkligen är på väg. 10 grader, härligt uppfriskande småspiksregn från sidan och så lite blåsigt på det, mitt favoritväder!  Körde både rumpvärmen och värmen på HI i bilen hela natten, då hann man tina upp mellan besöken ute på byn.

Klassisk toalettselfie klockan 4.00 i morse. Har inte kommit överens med arbetsuniformen ännu, Pikétröja utan en endaste ficka är inget vidare när man mer eller mindre har bott i en färgglad bussarong med stora fickor typ hela sitt liv. Vi har en del att släpa på när vi jobbar också, vore skönt med stora fickor.

 Äntligen hamnade grattisannonsen i tidningen, fast för första gången i Mitt I. En vecka för sent men vad gör det? Stella befinner sig ju på varmare breddgrader och får läsa tidningen senare i veckan. Gustav läste också som ni ser.

Efter att i alla år grattat nära och kära Bålsta/Upplands-Brobladet gav jag upp. För det första så ser annonserna bedrövliga ut med särskrivna namn bl.a. Små är dom också och sen är det inte längre några gratisannonser. Det struntar jag i och för sig i, men ska jag betala för en grattisannons ska den se ut som jag har beställt. Kommer mer gnäll från språkpolisen längre ner i inlägget.

Kvällarna tillbringar vi mestadels framför tv´n. Just här var det Bregottreklamen, den gillar han. 

Erika tog över hundpassningen fredag och lördag eftersom jag behövde jobba. Det gick såklart galant det med.

Jaha? Vad har vi här då? BILSABB? Vad i helv....och "svårt att treda ut" vad hände med ordet utreda?
Har Bålsta/Upplands-Brobladet hört talas om KORREKTURLÄSARE? Pinsamt!

Snälla....kan ni simma hemåt nu? Längtar efter er ❤❤❤

Nu är det dags för mammatajm, jippie!

FredagFulltUppHundKattJobb

Hej fredag!

Den här helgen är det jobbhelg för mig, förutom söndagsnatten då jag tagit semester och återigen sover med Carlos. Fredag och lördagsnatten kommer Erika så snällt och tar över hundomsorgen med allt vad det innebär.
Jag far fram och tillbaka mellan Gustav och Carlos på dagarna. Vill såklart vara med Gustav så mycket jag bara kan på dagarna, även fast han sover mestadels av tiden. Carlos behöver också min närvaro men en stund så här på förmiddagen får han vara ensam hemma. Vi har som rutin att gå spåret varje morgon och sen sticker jag hem till Gustav ett par timmar för att sedan åka tillbaka och rasta frallan igen.
Eftermiddagarna tillbringar vi här hemma tillsammans alla tre.  Har försökt förklarat för Carlos att Gustav behöver lugn och ro, tror faktiskt han förstår.

Det är fortfarande varmt ute och då föredrar Carlos att ligga ute i solen och värmen medans Gustav ligger däruppe på sin favoritplats.
Är rädd för att vi inte förstår riktigt hur ont Gustav har, lider han? Idag har han hittills inte ätit något alls. I går åt han massor. Han spinner och är gosig som alltid. Kräks en del. Dricker kopiösa mängder vatten men han har också hög svansföring som han alltid har. Men ont? Klart han har men hur ont? Svårt och vi vill förstås under inga omständigheter att han ska ha ont och lida. Men hur vet jag? Önskar djur kunde prata.
Som tur är får jag i honom smärtlindringen och den andra medicinen som inte alls var en blodtryckssänkande som jag trodde. Det är en medicin för njurarna tydligen, fattade väl inte hälften vad Johanna sa på senaste veterinärbesöket. Blev så chockad av hans obotliga diagnos och grubblar ihjäl mig snart. Googlar allt!

Mitt lilla lilla hjärta

❤❤❤ 

 

  

Italiensk glass! Finns inget godare!

 Mina andra två små hjärtan har det som som synes väldigt bra i Italien. Tycker Stella växt flera centimeter sen dom åkte. Stora tjejen! 

Dom äter glass, badar i havet, leker med kusinerna, farmor och farfar och äter god mat.

Går ingen nöd på dom med andra ord. Saknar dom hela tiden.

Älskar att gå Lilllsjöspåret så fridfullt och mysigt. Carlos gillar det också. Träffar på en del andra hundar, dom flesta väldigt trevliga men igår höll han på att bli biten av en ilsken tax. Shit, vad rädd jag blev men som tur var hade sinnesnärvaro att hinna rycka undan honom.

Här kunde jag jobbat men valde såklart att stanna kvar hos min nuvarande arbetsgivare. Ser oerhört fint ut och varje kväll är det personal där och iordningställer det sista piffet innan öppningen nästa vecka. Stora kostnader läggs på yta, nymodigheter och inredning, kan tyckas lite onödigt. Lägg pengarna på mer personal istället. Kompetent och utbildad såklart. Kostar enligt två damer med hundar jag och Carlos alltid träffar på under kvällsrundan 11 700:-/månad att bo där. Herregud! Men då ingår också en platt-tv i jätteformat och mycket inredning och textilier i varje rum. Alla rum kommer således se likadana ut mer eller mindre, lite opersonligt kan jag tycka.

 I går tog Ingrid, jag och Carlos en tur till Wenngarn. Solen värmde skönt och vi satt ute och fikade. Ingrid bjussade på räkmacka, gillar verkligen bageriet på Wenngarn. Resten är mest nedlagt. Trist!

Min lilla gosegris

❤❤❤

 

Världens finaste Gustav ❤

                                                                               

 Nu ska jag proppa i mig mina värktabletter, har bedrövligt ont i dag. Hela huvudet är som en enda stor värkande nackspärr, hatar det!

Just ja! Tusen tack alla ni som tänker på Gustav och skickar små gulliga hjärtan och krya på dig hälsningar.

Trevlig helg på er ❤