Sent om sider kommer lite bilder från Alexandra och Andreas bröllop.
Dom gifte sig i Österhaninge Kyrka den 18 juni.
Tänk att den lilla skitungen Andreas, som man följt sen han var 2 år har gift sig!
Han har blivit vuxen nu pojken och är numera en stadgad familjefar med två barn. Hampus och Ted och sen förstås sin nyblivna Fru Alexandra.
Cirka 80 gäster bevittnade den vackra vigseln med världens häftigaste präst! Han sa så mycket kul och applåderade högt när Andreas äntligen fick pussa sin nyblivna fru.
Under utmarschen så spelades Kiss-låten "I was made for loving you" på kyrkorgeln.
Prästen gick bakom om headbangade lätt med huvudet...
Brudparet, tärnor, bestman och barn åkte sedan i den vita limousinen till en bygdegård en bit därifrån.
Vi åt en mycket god middag under rörande tal, hurrarop och glädje.
Toast Skagen till förrätt, helstekt fläskfilé med potatisgratäng och sallad som varmrätt.
Och lite senare förstås den 4 våningar höga bröllopstårtan som var försvinnande god!
Efter det kom en liten pojke med en dator under armen som jag först trodde var Eric Saade.....
Men det var det förstås inte, det var den s.k diskjockeyn. Han riggade upp datorn och lite andra grejer på den lilla scenen i bygdegården och drog i gång.....med Lena PH? Schlager??
Jag blev förvånad, trodde det enbart skulle spelas sån där otäck hårdrock.
Det nyblivna herrskapet är ju så långt ifrån schlager man kan komma.
Tyvärr så hade Eric Saades look-a-like lite problem med sin DJ-utrustning. Ljudet försvann i ett och ljudkvaliten lät stundtals inte så bra.
Skojade med Andreas och frågade om han hade hittat pojken på Blocket. Och han svarade blixtsnabbt JA! Han var billig!
Ja, det märktes. Men till slut så fick han i ordning på sladdar och kablar och dansen kunde fortsätta.
Självaste underhållningen stod min man för. Han var som enda deltagare med i tävlingen
SM i maratondans i klassen "Överförfriskande män i 50-årsåldern"
Under cirka 4 timmar klev han inte av dansgolvet...nästan. Han dansade rytmiskt med yviga rörelse, mungiporna i höjd med öronen. Sjöng med gjorde han också, trots han inte kunde texten på en bråkdel av låtarna.
Många av dom lite mer stillsamma gästerna letar säkert fortfarande efter sina tappade hakor.
Tur att man knappt kände några.....
Klockan 00.45 åkte vi hem.
Väntar med glädje på bild och allra helst film på Rofsingens dans!
SvaraRadera