Inte det minsta

Efter sju timmars intensiv sömn så vaknade jag yrvaket upp och undrade var jag var.
Drömde nåt jättekonstigt som jag inte kommer i håg nu, men det var nåt med flygplan och griniga människor.

Nattens arbete sammanfattar jag kort och konsist med tre ord:
Ensamt, trist och tråkigt!
Börjar bli ganska less på att arbeta ensam, man har ingen att prata med, ingen att fika med och framförallt ingen som hjälper en på morgonrundans skattjakt, så himla tråkigt och slitsamt.

Snälla Magnus i grannhuset kom i alla fall förbi med nybakade bullar. Det var ju ovärdeligt rart av honom men jag som just nu har bestämt mig för att inte äta onyttigt nattetid (och dagtid) tackade vänligt nej till dessa små Magnusbakade härligheter.
 Magnus visste det men hade glömt bort.

Räknade lite hur långt tid det är kvar innan vi börjar på Flottiljen. Upptäckte till min fasa att det är 10 veckor dit! Känns hemskt långt, men det är bara att gilla läget.
I natt blev jag så där jätteallergisk igen, illröd, torr, fnasig och klådig i hela ansiktet. Ögonen illröda, rinnande och kliiga. Sjukt jobbigt!
Fortsätter det så sjukskriver jag mig. Det lustiga är så fort jag kommer ut till bilen så går det över.
Och här hemma nu är jag som vanligt igen.

När jag skulle åka hem i morse var bilen som en smärre igloo, det var 8 minus i Bålsta. Som grädde på moset hade jag glömt både hjärna och vantar hemma kvällen innan.
Det var inte det mest angenäma att skrapa is utan vantar.

JAG HATAR VINTERN!

Nu ska jag bara slappa i soffan, idag blir det rester till middag. Skönt att bara värma något som redan finns.
I morgon hoppas jag på en trevlig familjemiddag med alla mina troll på plats runt köksbordet.

Ha en trevlig lördagskväll mina vänner!