Då har man klivit på en långledighet på sju nätter. Känns okej! Denna vecka ska jag ägna till att göra ingenting, tror jag. Bara glida runt och känna mig nöjd. Ja, och sen motionera fläsket lite. Powerwalkandet i helgen hanns inte med som jag ville.
I gårkväll när jag kom till jobbet blev jag först lite förskräckt. Fem av åtta boende satt uppe och dessutom påklädda! Hur skulle jag, ensam hinna med alla? Tills jag kom på att "just ja, jag har bara dom här, inte tre våningar till..."
Såg så mysigt ut med alla tillsammans i tv-soffan med lite fika framför sig. Dom såg verkligen ut att trivas.
Så jag klämde mig ner jag med i soffan och där satt vi alla och diskuterade det mesta från gardiner, poliser, blommor och Så ska det låta.
Stämningen var hög.
Vidare diskuterade damerna mig, jag överröstes med lovord om att jag var snäll, duktig och stark.
En undrade var mitt rum var medans en annan tappade hakan när jag sa att jag fyller 52 i år,
"Det kan man verkligen inte tro!" Tyckte jag hörde att hon betonade just ordet verkligen.....
Klockan 22.00 tyckte damerna att det var dags att tänka på refrängen och alla pep in till sina rum och la sig.
Mitt erbjudande om hjälp avböjdes vänligt men bestämt eftersom dom är så pass pigga att dom fixar det mesta själv, fantastiskt!
Ja, herregud en sån skillnad. På förra stället fanns det knappt en chans att man ensam kunde fixa om en boende satt uppe. Speciellt inte om den behövde hjälp.
Natten gick fort, hade lite att pyssla med. I morse kom jag inte därifrån förrens 7.30. Dagpersonalen är så himla trevlig så vi satt och pratade om allt möjligt.
På det här stället tror jag knappast att det kommer bli några s.k grupperingar mellan dag och nattpersonal. Vi kommer vara ett gäng!
Inte heller kommer man få skit om det skulle råka vara blött i nån säng en morgon, sånt finns inte här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar