Pasta och powerwalk

Nyduschad och iklädd Ullaredskostymen har jag nu äntligen hamnat i favorithörnan i soffan.
 Har varit osynlig idag, i alla fall här i bloggen. Sov fantastiskt länge, ända till 15.30.
Det tar på krafterna att arbeta på en demensavdelning. Inte fysiskt jobbigt men psykiskt, huvudet får jobba hårt.
 Jag klagar absolut inte det är kanon.

Men att försöka lugna/prata tillrätta en som beskyller mig för att ha rövat bort dennes bror och är i full färd med att ringa polisen samtidigt som en annan letar och gråter efter sina föräldrar samtidigt som den tredje letar efter toaletten för sjuttioandra gången samtidigt som den fjärde planlöst vandrar ostadigt i högervarv med stor fallrisk.
Då gäller det att hålla sig lugn och prioritera.....hjärnan blir trött.

Gjorde världens godaste pasta idag, Leilas baconpasta. Kanske lite mycket PP men jag tog lite mindre av både bacon och mozzarella så jag höll mig garanterat inom min dagliga dos.
Och här kommer bilden:

Ser ut att vara väldigt mycket basilika, och det är det också. Jag älskar basilika!

Efter middagen så var det dags för Emilie och jag att snöra på oss gå-fort-skorna och powerwalka.
Vi hade ett fartfyllt tempo och gick min vanliga hurtrunda på ca 5 km. Det tog oss 50 minuter och jag var rejält svettig vid hemkomsten.
Härligt!

Nu ska jag torka håret, dricka lite te, zappa på tv´n, gosa med katten. Allt på samma gång!

Godnatt på er!