Nyvaken och nymatad håller jag så sakteliga att vakna till liv.
Stämplade ut sent i morse, 07.57, 47 minuters övertid. Morgonpersonalen var sjuk och vikarier som kommer på rotmos verkade omöjligt såklart att få tag på.
Så det var en extremt trött Ewa som körde hemåt i halkan. Gustav blev glad, han är om en tidsinställd klocka och undrade förstås vad mamma hade tagit vägen.
P.g.a min sena ankomst till sängen så sov jag därför extra länge, vaknade 15.00 och Gustav var skitglad att ytterdörren äntligen öppnades så han fick komma in i värmen, lilla gubben!
Gick annars ganska bra att jobba med knackig rygg, fick även i natt hjälp av min manliga, starka kollega att lägga orosmolnet. Jag stod med armarna i kors och tittade på.
Haha, tänkte häromdagen när alla bilder från stormdrabbade New York kablades ut att "tur att man inte känner någon där?!"
Tills jag senare kom på att fasen min bror är i USA nu! Honom hade jag glömt, lätt att göra det ibland.
Skickade därför ett mess och undrade om dom märkt av stormen Sandy.
Fick ett snabbt svar "Vilken storm? Det enda vi märker av är korsdraget i plånboken"
Dom är ju iofs i North Carolina denna gången men den delstaten ligger enligt metrologerna i det drabbade området. Såklart inte det värst drabbade tack och lov.
Nu dags för tutta fyr i brasan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar