Blev en jobbig eftermiddag och kväll i Pettssonska. Hela familjens kelgris var bortsprungen, skrämd av grannens snorungar som smällde raketer och smällare.
Alla familjemedlemmar anslöt till skallgångskedjan. Emilie var ledare för truppen med ficklampan i högsta hugg. Vi gick i skogen, lyste upp i träd och under granar. Ropade och lockade.
Vi ringde försiktigt på hos närmsta grannar för att be om lov att kika under deras altaner och utbyggnader.
Ingen katt och jag hade på känn att nu, nu så var han borta för alltid.
Vi bor väldigt nära motorvägen och han kan ha rusat rätt ut där och blivit överkörd.
Gud förbjude....
Efter sju timmar kom han, ögonen fortfarande stora och skräckslagna. Han var hungrig och smaskade i sig räkor, Shebas och torrfoder. Familjen satt runt om och bara tittade på......våran finast gosefis var hemma!
Nu sover han, är förlagd med utegångsförbud och det kommer bli en jobbig morgondag.
Att kissa på lådan är inte riktigt hans grej.
Vi tackar ödmjukast för alla sympatier och pepp.
Jihaaa, lille Gustav är hemma igen! :)
SvaraRadera