Vaknade utvilad och kände mig för en stund faktiskt ganska pigg. Ja, eller pigg var en lätt överdrift.
Men jag har inte hostat och snörvlat en endaste gång i natt.
Märkligt att man gör det så fort kroppen hamnar i lodrätt läge.
Jag tror jag vågar påstå att jag är på bättringsvägen....om än ett litet steg i rätt riktning.
Har inte längre ont i nacken eller örat!
Och sen ingen feber heller, underbart. Men jag är såklart trött, trött och trött.
Somnade om efter frukosten och vaknade för en stund sen.
Rolf ringde som han brukar efter ronden. Han var som vanligt, hostat hela natten och haft syrgasen i näsan likaså.
CRP-värdet ligger i dag på ynka 88! Heja! Det går åt rätt håll där med. Idag skulle han skiktröntga lungorna eftersom dom vill vara säkra på att det inte är någon propp som gör att lungkapaciteten inte ät tillräcklig.
Han är less, vill hem och är godissugen. Han är för dålig och det är för långt att gå till sjukhuskiosken.
Idag kommer väl ingen in till mig heller till mig? undrade han stackarn.
Tycker synd om honom så jag proppar mig själv full med Alvedon och åker in. Fast jag vill inte köra i detta skitväder utan snällaste Jessica blir min chaufför.
Vi stannar till och köper sånt han gillar med oss in, Haribo-nappar, Coca Cola och choklad.
Sen stannar vi bara en kort stund och hoppas att jag orkar. Lite galet kanske men va fasen, man måste ju muntra upp den lilla ynkliga sparven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar