SömnbristOchGnäll

I natt blev det tre timmar på soffan. Rudolf snarkar så jag håller på att bli galen, blir bara värre och värre. Kanske dags att återigen söka läkare för honom. Han har gjort alla dessa undersökningar för ett par år sedan men då ansåg läkaren att det inte vara någon fara.
Men såklart det är fara, i alla fall för honom om han ska klara livhanken. I natt var  det nära med stekpannan kan jag lova.
Även fast jag alltid använder öronproppar så filtrerar dom inte bort det minsta av detta förfärliga oljud. Hörselkåpor är annars ett alternativ men fasen så obekvämt.
Blev soffan igen, sover ganska bra bra där men i natt var då den andra lilla terroristen i farten, nämligen Gustav.
Han skulle ut, han skulle in, han skulle äta, han skulle dricka, han skulle in i sovrummet där dörren givetvis var stängd, jamade, krafsade på dörren, blir repor, upp, ut, dörren igen, puh, han la sig tillrätta i mina knäveck för att efter en kvar böka runt igen PÅ mig.
Och säg nu inte att jag skulle låta honom vara ute, var minusgrader i natt och det är för kallt för honom.
Till slut bestämde sig Greve Gustav att hoppa upp i sitt klösträd och där låg han sedan kvar som tur var. Jag tvärsomnade och blev väckt efter en timme då Rudolf började sitt obligatoriska skramlande i köket. Tror inte han märkte att jag låg i soffan.
Asså, oj vad jag gnäller! Men jag blir galen att inte få sova ostört.

Vet ni förresten hur HÖGT det låter när man ska veckla ut, vika ner kanterna, prassla, stoppa in en påse i den andra (kör alltid dubbla påsar tydligen) av dessa bruna matavfallspåsar för att sedan trycka ner den i behållaren under diskbänken??
Jag vet hur högt det låter i alla fall, men klart Rudolf är snäll som tar med sig den fulla påsen ut på morgonen när han går. Men överlåt prasslandet till mig.

Nu ska jag inte gnälla mera! Får ta en powernap om tid finnes under dagen, tre timmars nattsömn är för lite. Dessutom slarvade jag i går med sömnen efter nattjobbet. Hade ett sjukhusbesök som var viktigt och tog ett par timmar. Var såklart inte ett planerat då hade jag valt en annan tid.
Men ibland händer oförutsedda händelser som man inte kan planera.
Har ett fullspäckat schema idag med. Handla kattmat i Bålsta, sjukhuset igen, handla, rasta dammsugaren, middagsfix m.m.
Skulle vilja hinna till barnbarnen också, om jag hinner. Längtar varje sekund efter dom. Facetimade med Stella i går men hon frågade mest efter morfar och sken som solen själv när hon fick prata med honom. Eller prata och prata var kanske ett lätt överdrift. Morfar hade mest fokus på den stekta falukorven och potatisen som låg på tallriken.

Han var nämligen ansvarig för middagen då jag inte visste när eller om jag skulle komma hem från sjukhuset.
Så istället för att följa matkassens recept så frispelade han, gjorde inte så mycket. Jag var ändå mätt när jag kom hem. Hade för säkerhets skull köpt med mig en stor latte, lussekatt och en dubbeljapp innan jag satte mig i bilen och åkte hemåt.

Räknade med att få sitta timmar i bilkö, har hört att man kan få göra det ibland på motorvägen och svälta ihjäl i en bil i en snöstorm är inget jag föredrar direkt. Bäst att vara förberedd!
Men det var ingen kö eller bilkaos alls, tror det kan bero att det var snöfritt kanske. Dessutom var matsäcken slut efter ett par kilometer.