Och men facit i handen skulle jag nog gjort klokast att stannat hemma dessa nätter. Blir inte direkt bättre av alla tunga lyft och att ständig vara i rörelse.
Bara konstatera att mitt jobb är alldeles för tungt för mig med en krakelerad halskotpelare som aldrig någonsin kommer bli bra.
I måndags packade vi in oss i bilarna och åkte till vackra Wenngarn. Eller vackra och vackra, det är inte så himla vackert där längre. Stökigt, rörigt och eftersatt, inte alls som på den gamla goda tiden.
Tur att Wenngarns Bageriet fortfarande håller världsklass, där blir man aldrig besviken.
Vi avnjöt bageriets mycket populära soppbuffé, alltid fullsatt men Jogge och Emilie lyckades få ett bord medans Stella och jag gick en snabbis till Pinnen och hans kompisar i gethagen.
Två sorters soppor, alltid den supergoda gulaschsoppan och sen fanns det även en minst lika god grönsakssoppa.
Massor med hembakat bröd. Har ni inte testat deras kavring så får ni skylla er själva...herregud vad god den är!
Hummus, soltorkade tomatochfetaoströra, tapenade, krutonger, ägghalvor, köttbullar, grönsaker, ost, fröknäcke och massor med annat gott. Till kaffet finns bullar, kakor, maränger, godis, frukt och lite till. 129:-/person är löjligt billigt.
Som alltid är det viktigt att packa morötter och äpplen till Pinnen och hans getkompisar. Stella tycker det är jättekul att mata dom. Och faktiskt så åt dom upp allting den här gången.
Lite toalettdans piggar alltid upp medans mormor sitter på toan.
Extremt lata människor som väljer att parkera i den lilla gräsbeklädda rondellen 20 meter från bageriet samt även längs med hela vägen för att komma så nära som möjligt. Jävla jönsar, det finns två parkeringar på området men såklart är det väl alldeles för långt att gå dom 100 metrarna. Skärpning Wenngarnsbesökare!
Man kan tro att han friar.....men den biten är redan avklarad. Tror faktiskt det var diffus ögonfärg som avhandlades här ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar