TvåDårarIDårhusetRum13

Hej i sommarhettan!
En vecka sen jag öppnade locket på den här datorn. Min absoluta lilla favoritpryl är numera inte alls så rolig. Har ingen som helst inspiration men vill ändå slänga in ett inlägg då och då eftersom det är min dagbok.
Älskar att kunna gå tillbaka bland inläggen och titta på bilder, vad vi gjort, var vi varit, hur fort barnbarnen växer och sånt.

Vi var iväg till Vadstena över helgen, bokade redan i februari biljetter till GES-konserten på Vadstena Slott. Såg dom förra året i Borgholms Slottsruin med då var jag så dålig i nacken så det blev en jobbig kväll för mig.
Därför ville jag göra ett nytt försök när jag i februari i alla fall trodde att jag skulle må bättre än förra gången. Blev inte så men trots det hade jag en hyfsad bra vistelse i dårhuset.

Vi bodde nämligen i ett f.d dårhus, som det hette på 1800-talet. Dahlströmska Gården är ett fantastiskt Bed&Breakfast mitt i Vadstena. Var liksom som att bo på ett museum i det mycket varsamt och fint renoverade huset fanns det tydliga spår av att här hade det suttit sinnesslöa människor inspärrade. Det första jag lade märke till var alla dessa galler som fanns kvar på alla fönster. Och även den snillrika konstruktionen som gjorde att man kunde låsa fönsterna också, det var Rudolf imponerad av.

Vårt hus där vi var inkvarterade på andra våningen låg som alla andra byggnader på det f.d sjukhusområdet. Galet spännande att vandra omkring i korridorerna, rastgårdarna och matsalen. Fatta hur mycket som har hänt där!? Rudolf var inte riktigt lika exalterad som jag kan tilläggas.
I matsalen där dom intagna åt sina måltider åt även vi frukosten och det efterlängtade morgonkaffet serverades i autentiska vita plåtmuggar. Väggarna var prydda med bl.a journalanteckningar, vad det serverades för mat och lite patientkonst.
Just i vårt hus togs det emot manliga dårar mellan 1836-1958 "wansinniga personer af det mera bildande folkklasserna"

Vackra gamla trägolv som knarrade, här har många oroliga själar tassat runt 

Kakelugnar i varje rum

Man fick inte vara bred om arslet eller speciellt bredaxlad för att besöka toaletten i vårt rum. Utrymmet var mycket mindre än en ordinär bajamaja och jag gjorde förstås mina behov med öppen dörr.

 Lördagens konsert var som alltid när det gäller GES jättebra! Medelåldern på publiken var väl typ 50 plus. Minus för alla dessa, förlåt ordvalet, fulla kärringar i grupp som var lite väl överförfriskade. Höll på att få frispel på ett gäng på tre stycken fylltrattar precis framför oss, men som tur var försvann dom efter cirka en timme. Tror dom blev tillsagda att lämna området faktiskt. Dom stod och åmade sig och skrek på "Orup" hela tiden, pinsamma dårar. Vem vet dom kanske var på rymmen från dårhuset?

Ganska nöjd med dessa bilder på slottet och det spegelblanka vattnet runt om.

❤ iPhone 7 ❤ det är grejer det!

Innan det var dags för Sveriges i särklass äldsta boyband att göra entré så underhöll Eric Gadd en halvtimme med sina bästa låtar.
Det var galet varmt, 27 grader hela kvällen och jag lämnade för säkerhets skull alla mina tre!? nerpackade tröjor på rummet.
Konserten avslutades förstås med "När vi gräver guld i USA" och det blev en allsång som hette duga, den kan väl alla?

På söndagen åkte vi hemåt så fort vi svalt frukosten. Vi stannade till vid Göta Kanal, närmare bestämt vid Borenshult en slusstrappa på jag tror fem slussar. Vi har en förkärlek till dessa slussar (bara jag slipper deltaga aktivt såklart) kul att titta på när andra blir osams, gapar, skriker, stressar, båten far fram och åter och klantar till sig.
Rudolf fick hugga in och hjälpa till med en segelbåt med tre äldre herrar i filttofflor ombord. Ja, herregud undrar hur det gick med dom i fortsättningen.

Det var skönt att komma hem till Gustav igen, han blev så glad ❤❤❤

Visste ni förresten att Vadstena fortfarande kallas "Dårarnas stad"? Och att infödda Vadstenabor säger Vasstena medans vi turister uttalar som det stavas...Vadstena.