7 januari 2019

EnHalvÅrskrönikaLevererad

Tänkte ge mig på det här med att sammanfatta det gångna året i en årskrönika, var några år sedan jag pysslade med det. Ganska kul att titta tillbaka trots att mycket har varit trist så har jag gjort mycket kul också.

Januari 2018: 



1 januari bytte Rudolf jobb och slutade på Sisyfos efter 17 år och 11 månader. Än i dag har han varken blivit avtackad eller ens fått en blomsterkvast. Det är alltså så man behandlar en trotjänare efter nästan 18 års anställning som jobbat hårt med massor med övertid och ställt upp jämt. Första 9 månaderna när Wenngarn skulle få sina glansdagar arbetade han så mycket övertid att vi endast åt middag 3 gånger  tillsammans på 9 månader. Han kom typ aldrig hem, jobbade jämt.  Riktigt jävla uselt av cheferna på Sisyfos eller f.d BLT Projektering. Skämmes på er alla två!
Nu arbetar han under bättre förhållande på SBA Drift, trivs toppen och har en chef som bryr sig.

I hopp om att få må lite bättre och bli något smärtlindrad gick jag på en 6-veckors MMR-kurs, MultiModalRehabilitering hos Bålstadoktorn. Vi lärde oss allt om smärta, hur man hanterar den, fick träffa likasinnade, vi tränade på Sats och hade tillgång till både läkare, PT, sjukgymnast och psykolog. Var fantastiskt bra upplägg även fast jag inte tyckte att jag blev direkt smärtlindrad men otroligt intressant att få lära sig allt om hur kroppen fungerar vid ständig smärtpåverkan. 
Efter kursen slut ville jag fortsätta träna, kände mig starkare och nacken mådde lite bättre av träningen. Jag löste kort på Sats och har sedan tränat åtminstone 2 ggr/veckan på egen hand.


Umgänge med mina små gjorde jag förstås också så mycket jag bara hann och orkade.


Februari 2018:



Februari är en favoritmånad. Då kör ju Melodifestivalen i gång på riktigt.
Vi var på Hamburger Börs och såg Dannys fantastiska show, otroligt bra!


Som traditionen bjuder hade jag schlagergänget hemma på schlagerfest. Vi åt och drack gott och tittade på den första deltävlingen tillsammans.


Dom här små primadonnorna och framtida schlagertjejer fixade efterrätten. Jag bjuder alltid på pavlovabakelser, det är sen gammalt. Den här gången med något färre färska bär på eftersom dom flesta hamnade i gapet på Stella och Iris ❤


Nu när jag fått barnbarn måste en vinterhatare som jag gilla läget OCH vädret. Vi lekte en del i snön Stella och jag, tro det eller ej.


Mars 2018:



Stella och jag var på bio, åt sushi och sen fick barnet shoppa lite kläder.


Jag hade världens bästa jobbarkompisar hemma på middag. Så mycket skratt det blev den kvällen.


MELLOHELG! Anne och jag checkade in på Scandic No 53 redan på fredagen. Hängde fint upp våra glittriga outfits vi skulle ha på Finalen dagen efter.


Genom klubben var vi sedan på Rival och såg Babsan show "Ett liv i rosa" där det även ingick sightseeing backstage och småprat med Lars-Åke. Han är en riktigt trevlig kille.
Hem till hotellet för att sova, fast jag tror faktiskt det blev ett eller annat pitstop någonstans. Proseccon är ju så god så här års....


Efter skönsömn och smarrig hotellfrukost begav vi oss ut på stan innan det var dags att bege sig till stamrestaurangen Maestro och möta upp resten av gänget. 
Bästa platserna som alltid i Friends, sms i telefonen per omgående om att vi såg bra ut i tv..haha. Min favorit Benjamin vann, helt rättvist.

April 2018:



Vi checkade in på Scandic Malmen och var på Rival och såg Pernilla Wahlgrens show. Skrattfest utan dess like, hade ont i magen när det var slut. Skulle lätt kunna se den igen.
Vi åt härliga tapas på The Ramblas och frukostbuffén var som alltid top notch på Malmen. En bättre helg!


Rudolf fortsatte sitt eviga "rolfande" Ni som vet ni vet, ett nytt ord som Hanna och Johan har hittat på, extremt passande! Det handlar alltså om ordning och reda som ni kanske anar.


 Rabarberna kämpade på!


Carlos och jag gick långpromenader och myste i solen


Maj 2018:



Jag blev av världens gulligaste Ingrid bjuden på afternoon tea på Sigtuna Stadshotell.  Oj, jäklars vad gott det var!


Jag fortsatte med träningen och tog en bloggpaus p.g.a olika försök till påhopp och annat sedvanligt trams och barnsligheter. Jag blev helt plötsligt totalt osynlig när ett par stycken valde att inte ens titta på mig när vi möttes eller inte ens hälsa. Skrattar på mig!



Anne och jag åkte till stan för att bevittna den vackra rosa blomningen i Kungsträdgården. 
En trevlig tradition vi gjort i flera år. Vi provåt och drack på Eataly för första men inte sista gången, vilket ställe! Avslutade dagen med varsin Pink Panter på takbaren Capitol på Scandic Continental.


Anne, Sussie och jag hade en mycket trevlig kväll i uterummet. Menyn har ni sett förut, ett säkert kort som alla gillar skulle jag tro. Ingen har klagat hittills i alla fall. Gillar dom här två raringarna!


Stella och jag hade skoj med gatukritorna. Var faktiskt Stella som sa vad jag skulle skriva.


Dom här då!
❤❤❤


Juni 2018:



Alessia fyllde 1 år och vi blev bjudna på massor med gott som alltid. Emilie hade gjort den fina 1-årstårtan som var ett riktigt konstverk och vansinnigt god.


Jag fyllde år och det firades med bästa vännen Ingrid och familjen.


Bloggen fyllde 9 år och trots att inläggen blir färre och färre har jag fått fler och fler läsare.
Och en del troll också fast inte i den bemärkelsen att dessa troll vågar kommentera skit och så. Nej, nej, så jobbar man inte här tydligen. Hade önskat att det var så faktiskt men det är dom för fega till. 


I juni var också den månaden då jag inte orkade längre. Kraschade totalt en kväll på ett personalmöte. Några personer blev i alla fall jävligt nöjda, nu var liksom deras mission completed. Jag tillbringade sommaren sjukskriven med diagnosen akut posttraumatisk stressreaktion.
Och sommaren blev allt annat än vad jag planerat. Valde att kliva ur sandlådan och be om en omplacering till ett annat boende och det fick jag. Här arbetar vuxna, trevliga, glada och roliga människor. Jag stortrivs!
Visade sig senare att det hände grejer med resten av gänget, sjukt kul! Var nog inte helt i linje vad dom trodde. Jag bryr mig inte ett piss helt ärligt och inte bryr jag mig en centimeter heller. Och ordspråket Skjuta sig själv i foten och Skita i det blå skåpet blev plötsligt väldigt aktuellt. Kul är det i alla fall!
 
 


I januari bokade vi årets midsommarresa till Rom. Funderade först att avboka p.g.a. mitt psykiska mående men sen tänkte jag att det vore nog skönt med att få resa bort några dagar. Tänka på något annat. Nu tänkte jag inte på något annat, det gick inte men vi hade i alla fall 5 härliga dagar i vackra Rom. Vi älskar Rom ❤

Tror det får räcka så här långt. Tar andra halvåret någon annan gång. Långledigheten slut för mig och i kväll är jag tillbaka på jobbet. Fem nätter denna vecka, kommer gå utmärkt bra.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar