Onsdagen började med ett besök på lättakuten hos Bålstadoktorn. Dubbelsidig öroninflammation blev domen. Hade redan tidigare under natten satt den diagnosen själv. Har haft problem med mina trattar många gånger så symptomen känns igen. Jädrar, vad ont det gör att ha öroninflammation! Fick enbart Terracortrildroppar utskrivna eftersom jag inte hade någon feber.
Åkte hem ett tag, vilade för att sedan åka till Kungsängen och besikta bilen, lika nervös varje gång.
Men hurra, den gick igenom!
Senare på eftermiddagen kom febern...med besked och öronvärken tilltog. Blev dessutom helt döv, hörde inte ett skit. Kan tyckas skönt men, nej, fy fasen vad jobbigt. Hörde absolut ingenting.
Låg på sängen och vilade, blippandes på mobilen. Kliver upp för att gå till köket och skrek högt när Rudolf står där med middagen färdig, bordet dukat och hela baletten. Han hade varit hemma i en timme och jag hade inte hört ett smack. Och han är inte den som direkt jobbar tyst i köket, det slamras en del när han är i farten.
På fredagen hade smärtan inte blivit ett dugg bättre trots droppande i båda öronen enligt ordination. Blev ett besök till på lättakuten. Den här gången fick jag pencillin. Mina öron var enligt doktorn "helt stängda" det gick alltså inte att få in apparaten för att kolla trumhinnan eller få dropparna på plats. Det var stängt helt enkelt.
Inte förrän i går kväll släppte det lite i högra örat, hör lite grann nu och kan i alla fall nästan föra ett normalt samtal, höra tv´n och prata i telefon, puh!
Febern försvann också igår och nu känner jag mig ganska hyfsad förutom smärta och att jag fortfarande inte hör på vänsterörat.
Rudolf briljerade på fredagkvällen med att muntra upp mig med blommor, ostbågar och gott rödvin.
Rödvinet sparades till ett bättre tillfälle när eländet är över. Ostbågarna däremot tuggade jag ganska obehindrat i mig under Lets Dance.
Nu håller vi tummarna att vänsterörat kan tänka öppna upp sig igen. Var lite kul när vi på kvällarna satt i våra soffhörn och försökte prata med varandra En tillfälligt stendöv och en stackare med kronisk hörselnedsättning. Va?, Vad sa du? Jag hör inte? VA? Herregud! En sådan mardröm, helt meningslöst. Fast innerst inne tror jag Rudolf tyckte det var ganska skönt att jag inte hörde, då slapp han ju prata med mig...pratkvarnen ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar