UtflyktTillUppsala

Idag var det dags för operation. Börjar bli som en dålig följetong det här, finns alltid något som jag åtgärdas med mig. Hälseneoperation 2016, diskbråck och utsliten halskotpelare 2017, psykisk akut stressreaktion 2018 och nu vit käppvarning 2019.
För tre år sedan fick jag veta att jag hade början till gråstarr på höger öga. När jag var hos optikern för ett par veckor sedan och kollade synen blev hon bekymrad. Jag såg tydligen väldigt dåligt enligt henne och en remiss till Aleris Kataraktmottagning i Uppsala skickades iväg per omgående.
Efter bara fem dagar fick jag tid men den passade inte så jag bytte till idag istället. Ville dessutom ha lite svar på frågor per telefon men det verkade omöjligt att få prata med någon sjuksköterska som kunde ge mig svar. Då hade jag sluppit åka idag, Uppsala är inte nästgårds. Tur att Owe skjutsade mig.
Var därför inställd på att operationen inte skulle ske idag och det blev som jag trodde. Är nämligen alldeles för allergisk främst i ögonen och efter operationen får man inte gnugga eller klia sig i ögonen på tre veckor. Omöjligt! Fast det hade jag säkert kunnat klara av men vi ska dessutom ut och flyga om två veckor drygt och det var nog mest det som oroade mig. Ifall det skulle tillstöta något med nya linsen vill jag vara på hemmaplan och inte sitta och dricka vin och fnittra på någon vingård i Toscana.
Som tur var så sa doktor Anders att han tyckte verkligen jag skulle skjuta upp operationen till i höst, problemen var inte så stora ännu heller enligt honom efter hans noggranna undersökning.
En annan kul grej, jag såg inte alls så dåligt som optikern i Bålsta sa. Fick helt andra värden i dag i Uppsala...märkligt men kul. Det var ju det jag sagt hela tiden sen jag var hos optikern och jag hade rätt.

Väl hemma vid 11.30 igen och jag hoppade i säng, var jättetrött och pupillerna vidöppna efter att jag fått sånt där pupillvidgande droppar. Satt i väldigt länge och faktiskt lite fortfarande.

Fick fina blommor av Rudolf när han kom hem, trots att han visste att det inte blev någon operation.

Rar kille 

❤ 

I morgon kommer Alessia och Carlos hit vid 9.00. Stella ska med mamma och några kompisar på äventyr. Ska bli så roligt att få egentid med med henne. 

Att ha ansvar för båda två har jag tidigare bara haft korta stunder, har helt enkelt inte orkat när jag mår som jag gör med ständig smärta i nacken.

 Alessia är världens roligaste barn, pratar hela tiden. Kommer nya ord varenda dag. Och alltid är hon glad också och älskar sin Carlo som hon kallar Carlos. Carlo är gullig säger hon och pussar på honom, som tur är verkar kärleken ömsesidig.

❤❤❤