Här kommer ett livstecken från ledighetskommittén. Det är väl otroligt vad ni håller er friska kompisar, har inte jobbat på en vecka och har heller inget inbokat förrän 14/12. Ganska skönt och väldigt lämpligt nu när jag har en del att stå i med tanke på mammas flytt.
I dag är det två veckor sen hon flyttade till nya boendet. Hon trivs bra och jag har varit där nästan varenda dag och småfixat. Hennes förra lägenhet har vi inte varken orkat eller hunnit börjat rensa, vet liksom inte var vi ska börja. Men nu har Owe och jag bestämt att vi kör igång på måndag och tisdag nästa vecka. Det mesta kör vi till Läkarmissionen eller liknande ställe. Mycket ska slängas, känns hemskt egentligen.
Jag har mest haft ett jäkla ståhej med att försöka adressändra, ringa Skatteverket, Länsförsäkringar, flytta hennes stationära telefon, Postkodlotteriet m.m. Det mesta är helt omöjligt att ordna som anhörig eftersom det krävs ett mobilt bank id vilket såklart mamma inte har. Detta digitaliserade samhälle stänger ute en hel generation.
Idag när jag kom till Norrgården var lunchen precis avklarad. Hon äter fortfarande som en höna men tycker att det mesta smakar bra.
Det vankades dragspelsunderhållning efter lunchen i matsalen. Det ville jag inte missa och övertalade mamma att vi skulle gå ut igen och lyssna. Hon var ganska lättövertalad och det var så roligt att se henne sitta där i rullstolen och klappa händerna i takt till Leende guldbruna ögon, Blue Hawaii och andra gamla välkända låtar.
Tidigare i veckan var jag, Emilie och Leandro och hälsade på henne. Hon blev jätteglad! Leandro hade fullt upp att kvalitetssäkra och undersöka hennes rum, pillade på allt. Utanför mammas rum finns det en massa aktivitet/rehabssaker och det upptäckte Leandro såklart och försåg sig med ett racket och lite bollar. Sen hade han fullt upp.
Jag har pysslat lite till tjejerna, jag älskar att pyssla. Varsin nedräkningsgrej att klippa en pappersring varje dag fram till julafton. Det uppskattades!
Även Nisse-Liten verkar vara på ingång här hemma. Kläderna hänger på tork, djuren och flyttlådorna är på plats. Det verkar var flyttpizza på G också. Välkommen tillbaka Nisse nu börjar 24 dagar av lurendrejerier och påhitt, det tycker jag är jättekul.
I år tog jag in experthjälp i form av en liten och mycket hjälpsam ettåring. Jag plockade in grejer till Nisse och Leandro plockade ut dom. Så höll vi på ett tag men sen helt plötsligt tog hjälpredan lunch och efter det hittade vi på andra roliga saker.
Årets paketkalender börjar ta form. Tänk att den håller fortfarande, jag gjorde den till Emilie 1986. Nu 35 år senare är det hennes barn som gläds åt den. Eller förresten, för er skarpsynta med hökögon och dessutom mattesnillen har förstås redan sett att här finns det inte paket så det räcker till alla barnbarnen.
Och ni har så rätt! 3 barn x 24 dagar = 72 paket!! Sjuttiotvå paket... näääe, någon måtta på det roliga får det vara.
Leandro är för liten, där försvann 24 paket. Sen är inte tjejerna här varenda dag så då behövs det inte 48 paket heller. Paketen som sitter uppe nu räcker 8 dagar tror jag, ränner dom här flera dagar fyller jag på såklart. (PS: Dom får självklart ränna här så ofta dom vill 💗)
Som t.ex i morgon då kommer Alessia och håller mig sällskap, det blir kul. Hon är som jag redan tjatat om världens roligaste och pratgladaste barn. Vi har så kul! På söndag kommer resten av min familj på Julpyssel. Vi tänkte massproducera och sedan stå på torget och sälja....skoja!
Nej, nu är det dags att hoppa i lopplådan.
Godnatt mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar