I går kväll var det alltså dags för biobesök i den stora metropolen Jakobsberg.
Ingrid som är en mycket smart och givmild kvinna hade förbokat biljetterna.
Visade sej att det inte alls behövdes förbokas eftersom det inte direkt var fullsatt.
Det var vi 4 och resten var ett gäng pensionärer som släppts lös i vintervädret. En barnfamilj var det också faktiskt.
När biljetterna skulle betalas så bjöd Ingridraringen så rart på kalaset. Vår julklapp till er sa hon. Och vi som inte har någon julklapp till er. Men jag ska fixa det inom sinom tid, lovar.
Tilltugg i form av obligatoriskt popcorn och Festis fick vi dock betala själva.
Det var mycket goda popcorn som jag hetsåt i ett nafs, så när reklamen på säkert en halvtimme eller iaf 20 minuter var slut var även mina popcorn slut. Dålig tajming och planering!
Filmen var en rolig upplevelse med många fniss och igenkännande trakter.
Vi har ju varit där i trakterna runt Göta kanal några gånger så det är kul att känna igen sej.
Efter filmen så halkade vi hem på en slirig vinterväg.
Nu väntades de vickning i årstidens tema hemma hos familjen Dahl-Sundgren.
Oj, vad gott det var!
Det bjöds på sill, ägghalvor, 3 !!?? sorters lax med olika såser till, vansinnigt goda ostar, bröd i parti och minut, julskinka m.m.
Till detta bjöds på öl i olika sorter, snaps och Loka till mej eftersom jag var chauffören idag och som många andra dagar.
Allt var jättegott och vi blev mer än mätta! Tack snälla Ingrid för att vi fick äta upp din julmat!
Efter vickningen blev det kaffe och saffransbulle. Det var liksom det som fattades, en bulle att lägga på toppen i den nu lagom uppspända magsäcken!
Vid 23.00 tiden var vi då hemma till ett tyst hus. Endast Gustav var hemma som tog emot oss jamande i hallen.
Erika kom hem lite senare från sin fina vän Hanna och Emilie kom hem ytterligare några timmar senare från sin utekväll på Terrassen, eller Sportbaren som den förresten heter.
Idag vet jag inte vad som händer. Ska till mamma och koppla in dvd-spelaren och förklara hur den fungerar.
Dom yngre skönheterna tror jag ska bege sej på någon mellandagsrea. Och maken, ja han ligger nog kvar i soffan ett tag till.
Gustav springer in och ut och drar in en liter snö varje gång, men det får han så gärna göra...det går att torka upp.
Hörs senare ifall jag kommer på något roligt att förtälja er...
du har det inte lätt du, jämt chaufför och inga julklappar från maken.
SvaraRadera