I morgon blir det kalas! Vi ska fira att världens finaste kissekurre har bott hos oss i 3 år!Det var det 23 januari 2007 som Jessica, jag och Erika hämtade den tillfrisknande sjuklingen på Albano. Sjukhusräkningen gick på närmare 10000:-.
Då var det Upplands-Bro pisskommun som ägde honom, naturligvis oförsäkrad.
Han skulle bo hos oss i 2 veckor i väntan på provsvar, men svaren dröjde och snart blev det mars innan han blev friskförklarad.
Då hade kraken acklimatiserat sej hos oss så bra att det var synd att flytta på honom igen.
Efter ett gemensamt beslut på jobbet mellan mej, kollegor och chef (Nej, inte psykopaten utan en tidigare chef, en bra en) så bestämdes att jag fick behålla denna ljuvliga varelse!
Jag blev stolt ägare till detta underverk och självklart tecknade jag den bästa försäkringen som fanns åt honom.
Han har inte haft det lätt Gustav. Han första matte slängde bokstavligen ut honom 17 0ktober 2005 klockan 03.00 på natten. Regnet vräkte ner och Jessica och jag hörde ett ynkligt, ledsamt pipande från buskarna mittemot vår tack och lov f.d arbetsplats.
Vi hämtade in den dränkta katten, döpte honom till Gustav efter en boende som också skrek högt hela nätterna.
Lappar sattes upp runt om i Kungsängen. Efter några dagar kom en blåst, jävla brud och sa att det var hennes katt. Men hon var så less på den eftersom den hade jamat i 3 nätter när hon hade köpt den. "Så jag slängde ut den!", "Jag vill inte ha han"
Då var Gustav 12 veckor....fattar ni 12 veckor! Nackskott på den blåsta bruden tack!
Det skjuts alldeles för lite i det här landet tyvärr!
Gustav blev inskriven på äldreboendet och trivdes bra. Men sen en natt blev han riktigt sjuk, det var när han var ca 1,5 år i januari -07.
Och resten vet ni! En riktig solskenshistoria...min Gustav blev familjens absoluta kelgris nummer 1!
I morgon har det alltså gått 3 år....långa 2 veckor alltså!
Oj, vad vi älskar denna underbara varelse. Mammas lilla prinsepojk!
Tack för vi fick bli din familj......i morgon blir det räkor förstås, som alltid på lördagar men jag tror vi festar till lite med extra många va?
Snyft snyft vilken solskenshistoria. Gustav kunde inte fått ett bättre hem. Tur att det var du och Jessica som jobbade den natten.
SvaraRaderaJa, det var verkligen tur att det var vi som jobbade Åsa! Annars vet man aldrig vart lille Gustav hade hamnat! Men han kunde inte ha fått det bättre än hos familjen Pettersson! Men det känns verkligen inte som 3 år sen, men tiden går ju fort när man har roligt ;)
SvaraRaderaååh nu gråter jag! :C stackars gustav som fick en sån tuff start på livet! men lyckost som hamnat hos familjen pettersson!!
SvaraRaderaGustav kunde aldrig ha kommit till ett bättre ställe än ert!
SvaraRaderaKrama honom hårt!
Tack för era fina kommentarer. Har faktiskt tänkt på en sak. Om inte jag och Jessica skulle jobbat den där hemska natten så hade Gustav aldrig bott här nu! Fy vad läskigt!
SvaraRaderaHampus: Jag kramar honom hårt som attan, jämt!