Glassbilen

I dag bjöd stjärnkocken med träbenet i Pettssonska Palatset på grillade ribs.
Vi satt alla tre runt bordet och knaprade och gnagde på dom stackars revbenen.
Mycket jobb för lite mat, men gott var det, men mätt vette 17 om man blev.
Tur att det fanns tillbehör i form av pommes, sallad och kronärtskockor.
Det var också en annan pysselgrej.....kronärtskockor!
Koka kockorna i en timme, plocka av bladen en efter en, doppa i smält smör och sug i dej det mjukaste längst ner, cirka 10 % av bladet. Onödigt kan tyckas.
Blev mycket svinn till grisarna på baksidan.

Tycker även att det också var i pilligaste laget, men helt okej smak.

Tur att glassbilen signalerade att den var på ingång. Där krävs inget pillande, utan där är det bara att riva av pappret och mölja in.
Är säkert minst 10-12 år sen jag handlade av den terroristen.
Men nu så stack Emilie (flickebarnet var så exalterad att hon glömde skorna!) och jag ut och handlade Dubbelnougat och en låda med blandade läckerheter.
På köpet fick man en cykel. "Cykel på köpet" Nej, skoja bara, men väl en 2 liters vaniljglass på köpet om man handlade över 200 pix!
Taget, direkt!
Rolf muttrade "Har ni köpt hela glassbilen?"

Efter glassefterrätt och avplockning av bord så uppstod plötsligt lite s.k dötid.
Bästa tiden på dagen är dötid....ååå, vad jag gillar dötid!

Bitte ringde mitt i dötiden och var på väg för att fika med oss. Alltid lika trevligt med kaffebesök.
Nu har vi fikat, ätit uppmickrade kärleksmums och tittat på intressanta fejsboksbilder.
Maken snarkar från soffan, whiskeyn och kaffet står orörd på soffbordet och fjärrkontrollen hålls i ett stadigt grepp i högernäven.

Livet är underbart helt enkelt!