28 september 2011

Spöket Labans farmor?


Så sitter man här igen då i Ullaredskostymen med grus i ögonen, håret i oordning och extremt nyvaken.
Sovit mycket gott med min favoritkille tätt intill.  Vaknade av att Emilie tjoade av glädje i köket.
Hon hade fått lön! Måste vara en skön känsla att få en bra lön utbetald efter tre år knapert leverne på CSN.
Tur för henne att hon kunnat vråljobba på sitt gamla jobb i väntan på det nya.
Nu gäller det för flickebarnet att spara, första tiden som mäklare blir hårt. Säljer man inte får man ingen lön!
Sen kostar registringen till Svenska Mäklarsamfundet tre lax också, en summa man tydligen ska betala varje år.
Dom är rara på hennes gamla jobb. Igår fick hon en fin champagneflaska för att hon hade fått jobb! Undrar när man får smaka den?

Jobbet i natt var ganska okej, lite småöverraskningar i vissa sängar på morgonrundan. Samt att jag hörde en katt jama.
Just den våningen sägs det att det "spökar" på. Men jag har alltid skrattat åt det där. Spökar? Men nu blev jag lite osäker, några av tanterna har sagt att dom har hört en katt tidigare. Och nu fick jag alltså också höra den lilla spökkatten.
Hörde också dom hasande stegen på den våningen, det har jag hört förut ganska ofta. Det märkliga är att ingen var uppe och tassade utan det är nog någon spökmadame som tassar omkring.
Rasslande kedjor hördes dock inte.

Kul med aktiviteter! Jag är inte det minsta rädd utan har varit med om värre på mitt tidigare jobb.





"Vad är det för speciellt med julen?
Att det föds en man som tror han är Gud händer ju hela året!"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar