Var är svampen?

Prick klockan 11.00 hoppade vi på cyklarna med destination Lejondalsskogen.

  Vi parkerade cyklarna och sen satte Rolf fart rätt in i den mörka skogen, jag hängde på bra. 

Skogen var så tät att man hade svårt att se den för alla träden.

När han kom för långt före mej så jag inte kunde se honom ropade jag ett försiktigt "Hallå!"

Något som är bra när man går i skogen är att det gäller att hålla tungan rätt i mun! Grenar, pinnar, stubbar och stenar är urslängda precis hur som helst. Tittar man inte var man sätter fötterna så är det lätt att dratta på arslet.

Vilket jag naturligtvis inte gjorde......?

Vi gick och gick i en hel timme. Tyckte jag såg gula svampar överallt men vid närmare titt så var det gula höstlöv som fallit till marken. Jag ser som ni vet lite halvtaskigt. Rolf ska vi inte prata om.
Men vi hittade 10 stycken första halvtimmen och misstanken var stor att flera svampletare hade varit där
före oss.
Snart var det dags för laxmackorna och kaffe! Rolf dukade upp fint på en stenbumling, men inte fasen hade han gjort några laxmackor!  Men vanliga ost/salamimackor smakade gott det med. Sjön suger!

Fast vi var i skogen och den sög också. Något som skogen däremot får 5 plus på var klädhängarna!
Tror till och med Ernst hade fått något fuktigt i blicken av denna underbart fina.

Såna här såg vi en del av, kan någon svampkunnig berätta om vi var kloka som lät dom vara kvar i skogen eller om vi var puckon som inte plockade hem dom.

 

Hemma igen efter en tre timmars upplevelse med frisk luft, halvgoda mackor, gott kaffe men framförallt en glad man....och 20 stycken av Familjen Kantarell!