Mot Parga, resdagen!

Så kom den då äntligen, resdagen!  Vi skulle slå oss lösa och åka på semester, på charterresa.
Lämna barn, katt, disk, städ, trasiga bilar, dammråttor, jobb, gnälliga människor hemma för att bara vara och ladda batterierna som det så klämmigt brukar heta.
Maken var trött redan kvällen innan. Två nätters båtvakt och övertid på jobbet hela veckan tar på krafterna.
Han somnade i fosterställning i soffan klockan 20.30 utan vare sig packat eller förberett något.
Jag tror möjligen att det hans plötsliga insomnade kan bero på något helt annat, nämligen intag av rusdrycker. Vi åt en god middag hos Jogges föräldrar och det bjöds som alltid på generöst av både mat och dryck.
Rolf däckade alltså direkt när vi kom hem, för att packa och förbereda oss.

Klockan 01.30 vakande han till, jag frågade: Har du packat? Packat? Vadå packa?
Hade han redan glömt att vi skulle gå upp klockan 04.00 för att åka till Arlanda, med förhoppningsvis packade resväskor....

Emilie skjutsade oss till Arlanda, klockan 05.45 var vi incheckade och klara. Vi satte oss på ett café och åt lite frukost. Så är långt var Rolf vaken..köttbullemacka, kaffe och en öl är svårt att somna i från. Priset på kalaset också, hur mycket kan dom ta betalt egentligen på flygplatser?

Dags att boarda planet, vi satt på 21 A och B, fönsterplats till mig!
Hann inte mer än att starta så somnade han...igen! Jag började allvarligt misstänka att kraken var sjuk, fått en släng av narkolepsi. Men tog han verkligen svininfluensavaccinet?
Skulle behövt något uppåttjack som typ amfetamin..... helst intravenöst eller kanske bättre med ett lass stolpiller?

Själv vart jag väldigt skeptiskt till  hur denna flygresa började.
För det första så hälsade kapten Helmut oss Apollogäster välkomna ombord. Helmut? Vad är det för namn på en pilot? Lät verkligen inte okej. Och Apollogäster? Vi var Vinggäster! Sen fortsatte denna Helmut att säga att vi skulle flyga ner till grekiska övärlden. Övärlden? Ja, jag hade då tänkt hoppa av på fastlandet jag, om man fick vara lite besvärlig...kan du möjligen göra ett pitstop där Helmut?

 Maken sov och sov....och SOV!

Vaknade till en stund när flygplansmaten anlände.

Piloten Helmut berättade hela resan var vi befann oss i kartboken.  Han sa bl.a att vi passerade det polska kustbandet. Oj, vad fint tänkte jag och tittade ut, ett rakt och fint kustband.. Tittade ut en stund senare, och senare igen och det vackra polska kustbandet syntes fortfarande. Hur långt kan ett kustband vara egentligen? Inte flera timmar i alla fall?
Upptäckte precis innan landning att kustbandet inte alls var något kustband utan framkanten på vingen.....måste till en optiker å det snabbaste!

Nu har han vaknat till liv! Grattis pojk! Du vann ett balkongpaket a´199:-. Nu kliver vi på bussen som ska ta oss till hotellbalkongen.....här ska firas!

 Suck....han somnade igen! Sov hela bussresan såklart och missade guidens information och Pargas vackra omgivningar.

HÄR SOVER HAN INTE! Utan han tittar bara i menyn med krökt nacke.
Vårt rum var inte färdigstädat så vi fick sätta oss i poolbaren för gratisdricka. Sånt uppskattas!

Efter en färskpressad apelsinjuice till mig och en öl till tröttmössan så gick vi till rum 220.
 Ett rum med kanonläge och balkongen i skuggläge och en kyrkogård som närmsta granne.
 Tänk visst är det lite pittoreskt med kyrkogårdar?

Sängen måste provas......en kort stund sen gick vi ut på upptäcksfärd och maken var faktiskt vaken hela vägen och tillbaka igen.
Så började våran resa, kan komma att bli en följetong det här.