Ewa Pettersson

Så var det snart dags att bege sig mot arbetet. Känns okej, jag har liksom kommit över den fasen att jag tycker det är trist att jobba helger.
Är van, har gjort så i 33 år! 33 ÅR!
 Lika länge har jag kamperat ihop med gipskatten...33 ÅR!
Fast gips är det bara andra gången han har, båda "olyckorna" under rusdrycksintag....

Vad har hänt idag då?
Jag var med mamma och handlade, gick ganska bra. Idag var det första gången hon INTE frågade om jag hade bråttom!! 
Däremot sa hon något annat skoj:
"Nu syns det verkligen att du har blivit smal! Ja, eller smal och smal, det är du ju direkt inte men smalare"
Tack, mamma jag uppskattar din ärlighet!

Lilla gipskatten fick inget nytt gips idag trots det hade spruckit. Däremot lagade dom det med glasfiber. Nu är det hårt som berg och han kan säkert jobba hårt med den gipsade handen i kommande två veckor utan att det går sönder.
Har precis ätit middag i min ensamhet, fast Gustav satt bredvid på bordet och fick sig lite kyckling.
Jag har ätit något som jag aldrig ätit förut. Nämligen en salladsrulle från min lokala pizzeria.
 Kanske med en del PP i, men va fasen! Jag har bara ätit två rostade och en smoothie idag så jag tror säkert att detta rymdes inom dagens dagliga.

Maken har åkt i väg till sin veteransbrandgubbeträff och Emilie och Jogge är inte hemma ännu, dom ska bara hem och vända för att sedan åka till bästa vänner och kolla på matchen.

Nu taggar vi till och ser till att England åker på rådäng av Sverige!
Vi ska vinna det här! GO ZLATAN!

Hej då!