Allt perfekt, tack!

 Oj, vilken trevlig kväll och oj, vilken god mat jag ätit!
Den italienska restaurangen Capri Due på Tomtebogatan visade sig vara ett riktigt guldkorn. Med sitt perfekta läge ca 2 minuters promenad från Karlbergs pendeltågsstation tyckte även jag att det var okej att nyttja den kollektiva trafiken i grupp.
Personalen var så trevliga och tillmötesgående och tänk att allt flöt på bra fast vi var 32 personer med olika förbeställda menyer och drycker.
 Hade min lilla kamera med mig den med trött batteri och jag håller med Erika, blixtbilder blir sällan bra. Men jag tog en del så varsågod att titta:

 Anna, Jessica, Veronica och Sara.

 Jeanne, Erita och chefen Elisabeth eller Signorina Elisabeta som servitören kallade henne....hela kvällen.

 Annika och Lina jobbar på min avdelning och Annika har givetvis inte så stirrande ögon dagligdags!

 Varje meny bestod av fyra rätter! Här kommer den första, antipasti, vitlöksbröd och goda oliver.
Eller Pane all´aglio cone olive på italienska.
Jag åt 2,5 mil gurka. Ni vet väl att 1 oliv = 5 km gurka! Inte det bästa man kan äta men fasen så gott!

 Sedan kom en liten mellanrätt: Mozzarella Tricolore, godaste mozzarellan jag ätit!

 Efter det serverades Le Paste! Pasta med oxfilé i krämig tryffelsås.....my god!

Här var det bara att njuta medans man skyfflade in....

 Hela innemiljön på restaurangen var så mysig och pittoresk, mina 31 kollegor verkar att trivas.

 
                                                                            

Var tvungen att kolla upp vad det supergoda vita vinet hette, Verdicchio.

 Blev glad när jag såg på Systemets hemsida att det fanns även i bekväm Kikkifestis, ska inhandlas snarast.

Dom här fina flickorna heter Lina och Anna, dom jobbar på min avdelning och jag gillar dom!
När magen som bäst stod i fyra hörn så serverades då så påpassligt desserten, citronsorbét.
 Inte direkt äckligt det heller och kaffet vi fick till var också gott. Helt otroligt vad positiv jag låter!
Men jag gillar verkligen italienskt och tack gode gud att vi inte blev bjudna på ett vanligt traditionellt svenskt julbord. Det här är 100 gånger bättre!

Veronica och Nilofaar. Den sistnämnda är hon som ständigt matar mig med persisk mat och granatäpplen på nätterna. Gillar henne med!
Klockan 23.00 tog jag och några till pendeltåget hemåt igen. Resan gick bra och jag kom hem välbehållen och utan frakturer trots det hala väglaget.

Den här sneseglaren hittade jag nästan hemma hos oss. Han hade nog tagit kurvan lite för snabbt i halkan.

Pettssonska Palatset i vinterskrud. Gustav blev glad när jag kom hem och från sovrummet snarkade Rudolf ljudligt, som vanligt.

Jag är inget trött men måste kanske försöka sova nu, klockan är ju för bövelen snart 02.00!