Blev glad när jag 13.10 fick ett telefonsamtal från Emilie. Allt hade gått bra och Carlos var nu deras och hemresan hade precis påbörjats.
"Hör du hur han låter?" frågade Emilie. Han gnällde högt i sin bur och lät ganska missnöjd, men efter 10 minuter så hade han somnat.
Lisbeth och Malte, Carlos syskon hämtades också idag. Och Malte skrek nog ännu värre, stackarn.
Så nu har mormor i alla fall fått höra hur han låter, längtar mig grön tills jag ska få träffa honom. Ligga på golvet och bara mysa. Det finns inget bättre än djur!
Hoppas jag får komma imorgon och hälsa på honom, annars gör jag det ändå!
Liten och alldeles underbar! Nu väger han stolta 2,5 kg och veterinären tyckte han var SÅ exemplariskt fin på "slutbesiktningen" i måndags.
Det skriver vi lätt under på!
Men gullig!! Jag dör så söt han är. :)
SvaraRadera