Jag är fascinerad över hur mycket ljud det kan komma från den här sovande lilla hundkroppen!
Det gick hur bra som helst att natta bebisen. Han la sig tillrätta, tätt intill mig och somnade direkt.
Själv kunde jag inte sova, trodde att jag sov mitt i en blåsorkester! Var allehanda instrument, allt från trumpet till visselpipa, lilla gubben. Du lät nästan värre än Rolf! Men så gullig!
Dessemellan släpptes små fisar som gjorde att man lätt blev lite yr och somnade till i den oangenäma aromen som sakta spred sig i sovrummet.
Matte skyller fisarna på nytt foder....kanske det. Mig gör det inget, han är så fantastisk min lilla Carlos!
Blev inte en 24-timmars med Carlos utan bara en 12-timmars. Anledningen till det är att jag fick den stora äran och hämta Emilie och Jogge nere på Tammsvik klockan 3.30 i natt.
Dom var i fin form! I alla fall Emilie, jädrar vad hon kan snacka! Brås hon på mig tro?
Carlos fick hänga med, inget han hade något emot. Han var i sitt esse när han fick träffa på både brudgummen Patrik och Lasse, Renées pappa.
Såklart så fick Carlos sedan följa med sina festliga föräldrar hem och fortsätta sova och jag fick åka hem till en tom och tyst säng. Blåsorkestern hade stämplat ut....trist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar