Trevligt event!

Tänkte berätta om gårdagens event på Venngarns slott.
Två ord: Fantastiskt och spännande och jag är så imponerad.
Jag var nog lite felinformerad från början från Rudolf, han snackade om Öppet Hus och lite soppa som förtäring efteråt. Jag trodde då att man kunde komma när man ville under dagen, kika runt på slottet och övriga byggnader för att sedan sleva i sig lite fisljummen påssoppa i något provisoriskt soppkök ute i kylan under tiden man sakta frös ihjäl.
Så fel jag hade! Vi skulle vara där senast 17.30 enligt Rudolfs exakta körschema.
När vi kommer in på området så är hela Venngarns upplyst av facklor och marschaller och här snackar vi inte två marschaller på slottstrappan inte utan flera hundra som vackert ramade in hela slottet och den framförvarande slottsträdgården. Otroligt maffigt, som mormor skulle uttryckt sig!

Rolfs kollega Janne agerade parkeringsvakt och visade oss var vi skulle parkera, fick en kram och ett "varmt välkomna" också. Sällan man får det av en p-vakt.
Rolf for omkring och tände fler facklor och marschaller i hela allén upp mot slottet.

Vi följde facklor som ledde oss till baksidan av slottet där kontorstjejerna hälsade oss välkomna, vi blev avprickade på listan och bjudna på varm dryck. Venngarnsmusten var sagolik god och fanns både med eller utan alkohol i.
Försökte ta kort på allt men i becksvarta mörkret så blir korten allt annat än bra. Väljer att visa vissa ändå så ni kanske får en liten känsla av hur fint det var.

När alla i denna 17.30-grupp var på plats hälsa Olle som är Rudolfs chef och ägare av hela skiten oss varmt välkomna och vi fick gå in i slottskapellet.
Redan i entrén kände att det här, det är ett unikt ställe med så mycket historia. Jag var så nyfiken men samtidigt lätt stressad och undrade om jag skulle hinna med allt som Olle berättade att vi skulle få vara med om under kvällen. Jag skulle ju jobba om ett par timmar!

I kapellet knökade vi in oss i kyrkbänkarna en del fick stå på orgelläktaren.
Olle berättade om hur allt började, hur hans visioner ser ut, hur utskrattad han har blivit när han ville köpa Venngarn, hans kämpande, hans ideér om att förädla och bevara allting.
Venngarn har senaste 15 åren varit en skamfläck som ingen velat ha med att göra, tills nu!
Nu kommer det bli ett område där alla är välkomna, alla "Privat område"-skyltar är borttagna.
Det ska byggas bostäder, skola, förskola, gym, hotell och det ska finnas plats för småföretag m.m.
Slottet kommer att restaureras försiktigt till orginalskick och som sagt vara öppet för alla.
Minns inte allt han sa, men att han är driftig den där killen är ett som är säkert. Och jag hoppas och tror att han kommer att lyckas.

Kapellet var så vackert! Som en liten minikyrka. Vissa saker som dopfunt och altartavlor saknas, dessa finns på Nationalmuseum. Men ska såklart tillbaka så småningom.

Sen fick vi gå en trappa upp där Camilla, en av kontorstjejerna (påläst!) berättade lite historia om slottet.
Mycket spännande! Vidare upp en våning till till Disasalen, en för er som kan eran historia en mycket välkänd plats.

I Disasalen var då det s.k "soppköket" framdukat.....och herregud så trevligt!
Olles fru hade gjort kantarellsoppa till 700 pers! Kantarellerna var från skogarna runt Venngarn.
Den godaste soppan jag ätit, den innehöll bacon, rödlök, persilja och säkert 300 liter grädde.
Till det, otroligt goda mackor på surdegsbröd med massa italienska delikatesser på.
Vad säger man...klockrent!
Vin i olika färger eller Venngarnsmusten till oss bilburna.
Kaffe och goda bakverk serverades efteråt.
Medans vi satt och åt i ett utav dom angränsande rummen till Disasalen så passade jag på att fråga Emelie, em annan tjej som jobbar där vilket av rummen som är det med den kända blodfläcken.
 Det är här! Ni sitter och äter i det rummet.....gud vad häftigt! Och jag började genast snoka ner på det vackra trägolvet i jakt på fläcken. Emelie visade mig vad hon trodde den var och jorå, visst är det en fläck med röda kanter....

 Sen fick vi flanera fritt i slottet och det var här jag börja känna mig smått stressad. Ville gå runt överallt men jag hann inte. I vissa rum visades det filmer om hur det har sett ut och hur det kommer se ut, hann inte med det heller.
Men det lilla jag hann med var i alla falll väldigt vackert. Kakelugnar i nästan varje rum, djupa fönsternischar, vackra målningar i tak och på väggar.
Har redan bokat in en egen privat visning med Rudolf i dagsljus, vill se allt och sedan också förstås den tillhörande fängelsehålan i källaren!

Slänger in ett gäng dåliga bilder!

Mösspåtagning på Venngarn

Olle säger hej i slottskapellet

 Utanför Disasalen berättar Camilla om den mycket intressanta historian om just Disa.

Det här väckte mitt historieintresse och jag kommer försöka hitta mera att

 läsa om just Venngarns Slott . Är ju superspännande!

Ser ni fläcken! (Inte den avlånga till höger)

 Kantarellsoppan avnjuts! Yvonne, Niclas och Lotta lät sig väl smakas trots att vi befinner oss i ett rum där två mord ägt rum.

 Lite oordningsbilder inifrån kapellet.

 Här här ni jeppen som lät sig byggas lite slott runt om i Sverige, nämligen Magnus Gabriel de la Gardie, född i Estland 1622 och dog på Venngarns Slott 26 april 1686.

Oj, det här blev ett långt inlägg, hoppas ni orkade läsa!