Klarvaken och med en snarkande make bredvid sig, dålig kombo. Tydligen somnade jag i alla fall för att sedan klockan 02.00 bli väckt av Gustav. Den sedvanliga nattrutinen utspelade sig:
eskort till matskålen, titta på när kissen dinerar, småjogg för kissen till badrummet, efter följer jag dock ej småjoggande, lyfta upp kissen till handfaten, sätta på kranen, sitta på toalocket och titta på när han dricker, stänga av kranen, ner hoppar han själv (guldstjärna), nu mot ytterdörren, öppna ytterdörren, nu sniffas det lite luft i kattnosen, ut med frambenen och halva kroppen, det är kallt, jag fryser, kissen väljer att backa in, äter lite till för att sen SEN kila ut.
När denna procedur på ca 10 minuter är klar kan jag då återgå till sängen!
Bortskämd katt? Nja, kanske lite! Och att ignorera honom och försöka sova när han väcker mig? Funkar inte! Har provat förstås. Till slut blir buffningarna hårdare och hårdare för att senare övergå till en liten försiktig men vass klo på min kind = bara att kliva upp! Eller som han gjorde för att få fart på husse en natt för länge sen, han gnagde lite på pappas näsa.....DÅ äntligen vakande tröttmössan!
Jag jobbade givetvis den natten....
Förstår ni att detta är anledningen till att vi har svårt att lämna honom nattetid, han har aldrig varit själv en endaste natt sen han flyttade hit? Vem skulle då sitta på en köksstol mitt i natten och entusiastiskt titta på när han äter?
"Ser ni mig, jag gömmer mig i gräset"
Min absoluta favoritbild, Gustav campar!
Dags att sätta fart, in i duschen och tvaga sig.
Snart ligger jag på ett golv i Bålsta och snuffar med valpen Basse och jag vill ju inte framstå som någon illaluktande tant. Första intrycket är det viktigaste för en framtida bra relation har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar