Tittade på reprisen nyss av Jills veranda, Nashville. Gäst var Kristian Gidlund och jag kan säga att jag grät i en timme. Det var så starkt och jag förbannar denna jävla sjukdom!
Blev helt matt efter programmet, fick huvudvärk. Vilken fantastiskt människa han är, eller var, denna Kristian. Har ni inte sett programmet så gör det.
Tänk att leva med vetskapen att man ska dö? Eller som han sa i programmet, det trista är att jag nog inte hinner få se det färdiga programmet.
Tankarna far i huvudet just nu, tänker på Kristian, hans familj, hans hund, hans brorson....arma människor.
Måste vila lite nu, det blev en jobbig eftermiddag.
Helt underbart program, en underbar programledare, en underbar gäst och ett förtvivlat gråt efter att ha sett programmet om Kristian! Underbart, men hemskt!
SvaraRadera