I går hade vi en härlig kväll med toppenväder på Wenngarns slottsterrass. Men den började med dramatik, rädsla och rejäl pulshöjning. Emilie ramlade i den gamla fina stentrappen och for rätt ner men lyckades instinktiv landa på sidan och som tur var inte rätt på magen.
Mitt hjärta stannade för en sekund, blev fruktansvärd rädd när jag såg henne ligga där.
Lilla Carlos fattade nog ingenting och så här efteråt tänkte jag att ingen tröstade honom....han blev säkert jätterädd han med.
Som tur var så är Anne världens bästa sjuksköterska så jag kände mig trygg. Det hela slutade med skrapsår längs hela vänstra sidan och en bula vid tinningen när huvudet dunkade i marken.. Och så skrapsår i händerna. Men för säkerhetsskull så ringde hon BB Sophia för råd men dom sa att det inte var någon fara eftersom hon inte ramlade rätt på magen och bebisen rör sig precis som vanligt där inne, som tur är.
Sen till det märkliga , det typiska för svenska folket..slottsterrassen började fyllas med folk, var säkert minst 70 personer om inte mer där, dom flesta såg fallet och EN person kommer fram och frågar hur det gick. EN person som dessutom var sjuksköterska. Man blir ju rädd, en höggravid kvinna i vecka 35 faller handlöst ner för en stentrappa och landar med skallen i backen och ligger kvar länge...
EN uppmärksammade det hela och brydde sig. PUH!
Men efter denna dramatiska inledning så blev det så mycket roligare. Vi dukade upp allehanda godsaker, frukt, vin, hundmat, vatten m.m. Mumsade och tittade på Mamma Mia som är en sån fantastiskt härlig film. Carlos trivdes trots han hade lite myror i brallan emelanåt. Jag sjöng med och vickade fötterna i takt med musiken.
Anne hade som tur var packat ner sin elektriska getingsmällare. Jädrar vilken hög vi fick ihop!
Den här snigeln ville också smaka eller så ville den bara svalka sig på den kalla kylplattan.
Djurlivet är rikt på Wenngarn, myror fanns det också gott om. Fast det är inget roligt att ha dom i dessertostarna...knastrar så mellan tänderna då.
Det blev till slut en väldigt härlig kväll. Underbart väder, härligt sällskap, förbaskat gott att äta och gott rödvin. Vi ville inte gå hem och skämtade med Sisyfoskillen när han plockade ihop utrustningen....NEJ, en gång till! Vi vill inte gå hem!
Så vi tog oss en runt hela området. Guidade på som aldrig förr, har ju blivit liksom min grej att guida.
Tänk vad lite trevligheter gör gott för en, jag sov nämligen till 11.00 i morse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar