Höst, regn, rusk, mörker, kallt, blåst och fan och hans moster. Ganska mysigt ändå faktiskt, fast regnet gillar jag inte, inte Gustav heller och framförallt inte Carlos. Tror inte det blir några längre frallenader för lillfisen en dag som denna.
Längtar efter mina barnbarn, varje sekund. Det är väl en jäkla tur för Emilie och Jogge att vi bor en mil i från varandra annars skulle jag bli den där jobbiga mormodern/svärmodern som ränner hemma hos dom i parti och minut. Fast det gör jag kanske redan? Men jag lovar....jag sätter aldrig pekfingret i deras blomkrukor och utbrister: "Den här måste vattnas!" Gjorde ALLTID min mamma när hon kom hem till oss...ALLTID!
Jag tjatar nog mer om annat som t.ex hand och fotavtryck och krokar i badrumstaket.
Tiden går fort nu, Stella växer så det knakar både bokstavligt och konkret. Idag var det invägning på BVC och som den superstolta mormor jag är så kan jag nu meddela intresserade att underbarnet idag har knäckt fyrakilosgränsen.
Duktiga barn! 4116 gram och 54 ståtliga centimetrar. I övrigt så fick hon OK-stämpel av BVC-systern, hon följde kurvan, allt såg jättebra ut och blicken var följsam och stadig.
Jojo, det är mitt barnbarn det!
Visst har hon växt? Den vänstra bilden är min första egna bild och den högra suddiga tog jag i går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar