GustavMys

Hallo i stugan!
En härlig tisdag i slöhetens tecken har precis anlänt. Gick upp vid niorycket och har hitttills ägnat mig åt nada. Ätit frulle förstås och sen har jag hunnit öppna och stänga ytterdörren ca åtta gånger. Gustav verkar veligare än vanligt idag, vet inte om han ska vara ute eller inne.

Ska väl strax försöka sätta igång med någon slags städrajd men inspirationen vill inte infinna sig.
Det gör den aldrig så här tidigt på förmiddagen, jag har som ni vet en helt annan tidszon än ni som jobbar på dagarna. Är helt död just nu och skulle helst vilja dra täcket över huvudet och sova mera.

Jag brukar komma igång framåt kvällskvisten och på natten då är jag som mest alert. Senior Alert?
 I natt tittade jag på "Så ska det låta" som slutade 2.30 innan jag hittade sängen. Somnade inte alls på en gång utan det tog någon timme.
Låg bl.a och funderade på om mina små ljuslyktor i köket skulle göra sig bättre mot tegelväggen vid vedspisen istället för där dom står nu.  Och om en fiskgryta skulle vara gott till middag nästföljande dag.
Jag har mycket viktiga saker att fundera på som ni märker..

Nio! Nu gick han ut igen och jag inser att ytterdörren behöver smörjas, gångjärnen slits.  Kattlucka tänker ni nu.
Visst skulle det vara skönt med en kattlucka men nja, vill inte riskera att det kommer in andra objudna halvdöda gäster som han stolt plockar in, vår lille jägare.
Glömmer aldrig musjäveln han släppte ner i sovrummet klockan 4.00 en natt när jag öppnade dörren åt honom UTAN att först kolla om han var allena.
Det var en fasanfull historia som slutade lyckligt 14 timmar senare, lyckligt ur musens synvinkel då.
Gustav brydde sig inte utan la sig för att sova medans musen stressad skenade runt här nere, usch!

Numera kör vi en rigorös säkerhetskontroll VARJE gång vi släpper in honom dag som natt, munnen synas främst. Brukar annars höras på jamet...det låter annorlunda och ihåligt när han har en fladdrande talgoxe i tigergapet.

Tio! Nu är han inne för lite knaprande av torrfoder och jag hinner precis moffa ner mig i soffan under pläden igen tills...11! Nu gick han ut igen!
Här behövs inga stegräknare, jag får min vardagsmotion ändå av en PT som heter Gustav.
Han är lite velig kissen och jag vet att han som jag längtar till våren. Snö och kyla är inte hans grej.

Världens finaste Gustav som fyller 10 år i år.