OroligVäntan

Gårdagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Planen var att jag skulle slarva med sömnen efter nattjobbet för att åka med Emilie och Stella till Wenngarn där Emilie hade ett möte vid lunchtid. Jag och Stella skulle då roat oss med en stilla vinterpromenad i parken för att sedan äta lunch på Wenngarns Restaurang, helstekt örtmarinerat lamm med bönragu. Lät ju sjukt gott! Men två knäckemackor hemma hos Emilie fick duga bra det med.

Nu fick Emilie åka själv och jag var hemma och barnvaktade i stället. Carlos hade nämligen på natten blivit dålig och det var dumt att lämna honom ensam hemma i det skicket.
När Emilie kom tillbaka så åkte hon till Albano i Danderyd med lilla ynkliga fisen. Hon hade även på natten besökt Albano i Bagarmossen som har dygnet runt öppet.

Då fick han åka hem igen eftersom dom inte riktigt visste vad han besvärades av. Dom gjorde iofs ingen större apparat utav det utan klämde och kände mest på den ledsna hunden.
Veterinären misstänkte att det eventuellt kunde vara en magomvridning som gått tillbaka, bukspottskörtelinflammation, magbesvär, foderöverätning, diskbråck eller annat ryggbesvär.

Carlos blev inte bättre under förmiddagen. Var så ledsamt att se honom så, första gången som han inte kommer och möter mig i dörren, viftandes på hela kroppen och fullkomligt överfaller mig av glädje. Nej, nu låg han kvar i soffan, tittade upp lite grann och fortsatte sova....usch!

Stella fick gröt av mig när hon vaknade och herregud vad kladdigt det var då. Hon ska liksom in med båda händerna i munnen samtidigt som hon försöker sila i sig gröten  (som påminner i konsistensen om tapetklister) gurglande och skrattande.
Lika glad som alltid fast jag tror det mesta av gröten hamnade i kökshandduken som jag torkade ivrigt med.

Emilie kom hem ett par timmar senare med en fortfarande dålig Carlos som hade fått en smärtstillande spruta och en kur smärtlindrande tabletter. Det skulle börjas så, hade veterinären tyckt utan någon röntgen eller annan undersökning.

Väl hemma igen vid 17-tiden hade jag hunnit gått in i den s.k andra, nästan tredje, snudd på fjärde andningen. Hade sovit endast en timme mellan 8-9 på morgonen men var oförskämt vaken ändå. Stackars Emilie hade inte heller sovit något på natten och var riktigt trött hon med.

Himla skönt att Erika fixade middagen, en förbaskat god potatis och purjolökssoppa med surdegsbröd till.
Hade precis landat i soffan framför Mästerkocken när Emilie ringer igen. Carlos hade blivit sämre, han stod bara alldeles stilla och gnydde, mormors lilla älskling.
Jag åkte till en supervaken och alltid tokglad Stella så dom kunde åka till Albano för tredje gången detta dygn.

Vi hade en kul kväll där syftet var att barnet i fråga skulle sova och inte mormor. Höll på att bli tvärtom! Stella babblade på, fick ersättning, gurglade, skrattade, pratade, spottade ut nappen hundra gånger, lekte med fötterna, åt upp händerna och var bara så vrålpigg.
Jag sjöng, sjöng och sjöng tills min barnviserepertoar tog slut. Gick över på lite schlager och även Dagny med Owe Thörnkvist, den gillade hon. Men sova? Icke!
Vid 23,30 kom två trötta föräldrar hem utan hund..fy så ledsamt, men bra för Carlos att han får hjälp.
Dom valde att behålla honom, satte dropp och han hade fått smärtlindring. Idag väntar ultraljud.

Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Blir en lång jobbig väntan idag.
Jag somnade ganska omgående när jag kom hem. Tror att Stella gjorde likadant och hennes mor också.
Lite bilder från igår kommer här:

Det bästa i livet just nu! 

Kärlek!

 

 Hej vad det går! 

Lika glad som alltid trots härligt grötkladd och hakklapp i BLÅ färg. 

Hur tänkte mormor här när hon köpte en blå. Enkelt, dom rosa var dessvärre slut.

 Mormors lilla älskade vovve, så liten och ynklig just nu.

 Sjung mera mormor, jag är inte trött än!

Ta´ren där om Dagny igen...den var kul!