Idag är jag deppig. Har sådan förbannad värk i knä och underben så jag inte har sovit knappt någonting idag. Varken Alvedon eller Voltaren verkar hjälpa.
Vilovärken är hemsk och det märkliga är att det känns inte så farligt när jag går på benet. Men sen...när jag har travat på en hel natt eller gått på en liten promenad och sätter mig, då gör det så ont.
Sova är värst, då gör det som ondast.
Sorry för gnäll, löjligt att gnälla om ett knä och fot när det finns andra som har det så mycket värre.
I morgon ska jag till doktorn, ortopedmottagningen på Järva Närsjukhus. Förväntar mig inga under men gärna smärtlindring så jag kan sova smärtfritt. Tänk om han rekommenderar amputation?
Åkte till Stella och Carlos en snabbis för att tanka kärlek och energi. Dom blev glada av att se mormor och vi hade en mysig stund på köksgolvet med pussar och bus.
Låter nästan som Stella säger "titta" nu, men jag vet inte kanske bara är ett läte.
Vi tog oss en liten promenad i solen, var jättevarmt och härligt och Carlos pinnade på hyfsat bra men såklart blev det lite bensprattel då och då.
Lite suddig bild på Bulldozern som numera klättrar och far över stock och sten
Har gjort ett album och döpt det med ett ganska så passande namn.
Tänkte ha bildvisning i morgon för Farbror Doktorn. Fast jag vet inte, han kanske inte är ett dugg intresserad, jag får kanske en utskällning istället.
Med facit i hand borde jag nog sökt läkare när det hände och inte nu nio månader senare.
Men jag skyller på att jag hela tiden har kunnat belasta den och då kan det inte vara något farligt eller brutet eller?!?
Nu blir det lasagnefix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar