I går fick jag den stora äran att vara barnvakt åt ett utav mina fantastiska barnbarn när föräldrarna i fråga skulle hälsa på en liten nyfödd baby. Stella är lite snuvig så inget gos med en nyfödd plutt var att tänka på. Hon sa inte ett dugg och vinkade glatt när Emilie och Jogge åkte. Vi började med lunch, en lunch som hon slevade i sig på två röda. Kiwin efteråt hann jag knappt se innan den var slut.
Solen sken så vi passade på att gå ut på en promenad.
Siktet var inställt på en närliggande förskola där det finns både sandlåda, gungor och annat skoj.
Fast när jag placerade Stella i den här "konstiga" gungan så såg hon en aningen skeptisk ut.
Efter en stunds försiktigt gungande så gillade hon den, mer och mer.
Vi lekte i sandlådan och byggde en sandkaka och såklart så smakade Stella på sanden också.
Precis som barn ska göra. Hon åt förstås inga större mängder, tror inte hon gillade smaken riktigt.
Vi provade alla gungor och jag tror den här fick bästa betyg av Stella. Hon gillar att gunga!
På hemvägen gick vi en extra runda. Jag anande att det fanns en viss trötthet bakom
dessa vackra ögon efter så mycket gungande och lekande. Och jovisst, Stella somnade gott i vagnen tillsammans med katten och kaninen.
Himla lätt barn att barnvakta. Hon var inte ledsen en endaste gång. Bara glad, skrattade, bubblade, lekte och höll oss sysselsatta. Kattlådan är fortfarande en favorit likaså vedkorgen och trappen till övervåningen förstås.
Mest fniss var när Rudolf nickade till i soffan och snarkade, då stod Stella bredvid och "härmade". Asså, herregud vad gulligt. Numera kan vi inte bara fråga hur hunden låter utan även hur morfar låter. Hahahaha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar