Vi startade tidigt hemifrån, redan 7.50 var vi på rull med moppen packad i skåpet på Rudolfs firmabil.
Jag var knappt vaken och ägnade den ca 10 mil långa resan med att titta på insidan av ögonlocken.
Har konstaterat att jag och tidig uppstigning är en bedrövlig kombo. Piggade på mig efter lite kaffe som det bjussades på när vi kom fram till parkeringen på Nostalgimuseumet Mopedum som stod för arrangemanget med bravur.
Delar av släkten boende i Nynäshamn och Tungelsta var också på plats med sina gamla mopeder.
Totalt så var det ca 100 moppar som deltog. Moppar i allahanda skick, färger, former och årsmodeller.
En sak hade dom dock gemensamt, deras ägare. Lite snudd på nördvarning nästan. Moppeentusiaster i alla åldrar, faktiskt inte bara i övre medelåldern som jag trodde. Däremot var fördelningen mellan könen något haltande, jag tror det var endast fem tjejer. Tror jag också ska köpa mig en moppe, ser kul ut. Frågan är om jag skulle våga köra den, kan ju knappt cykla? Ingrid? Du köper också en va?
Första timmen på den fullsmockade samlingsplatsen ägnades åt att gå runt och beundra, fråga, jämföra, bli avis m.m på alla andra mopeder.
Efter det så höll Modeums ägare en genomgång av dagen och sen drog det igång. Först kortege genom staden och sedan start i det 67 km långa loppet som givetvis åktes i egen takt och utan tidtagning.
Här gällde det bara att mopparna skulle hålla hela rundan. Skulle någon mot förmodan inte göra det så fanns det en följebil (kallades likbilen!?) som hjälpe till med transporten tillbaka.
Under rundan skulle deltagarna även hitta och svara på 12 frågor som var uppsatta efter vägen och det serverades grillad korv och dryck halvvägs.
Andreas och morbror Rudolf
Denna fina Ford -38 ledde kortegen genom Nynäshamn
Här kommer Rudolf!
Startgrupp nummer 3, Andreas, Alexandra, Stefan, Rudolf och vänner till Andreas och Alexandra
Ojdå! Oordning bland bilderna. Anmälan och betalning.
Själv ägnade jag ett par timmar åt shopping och en magiskt god ensamlunch med havsutsikt på Nynäs Rökeri. Denna räksallad gick definitivt inte av för hackor.
Vid 13.30 kom dom första mopedisterna tillbaka till Modeum. Självklart gjordes några "segervarv" i gruset så det sprutades frisk åt alla håll.. Sen började dom droppa in moppe efter moppe, även Rudolf och gänget kom glada och uppspelta tillbaka.
Att sitta vid sidan om och se alla dessa män (och några kvinnor) komma tillbaka som 15-åringar var bara det ett nöje. "Fan, har inte haft någon koppling dom sista tre milen" "Kunde inte stanna och svara på frågorna var rädd att den inte ville starta igen" En kom med avgasröret i handen, en annan med elva ekrar i näven. En sak hade nästan alla gemensamt, dom var oljiga om händerna så det hade nog meckats en del efter vägen.
Klockan 15.00 så var det återsamling i Kafé Radiokakans lokaler. Priser utdelades till finaste moppen, bästa sportmannaskap, bästa tidsenliga klädsel m.m. Nästan alla fick priser i tipsrundan, var många företag som hade skänkt så det räckte och blev över.
Kul dag hade vi i alla fall, resan hem var det värre med. Ett totalstopp i Söderledstunnel gjorde att vi inte var hemma förrän vid 18.00. Ganska otrevligt att sitta fast i en tunnel. Och jag har ingen aning om vad som hade hänt.
Var trött som aldrig förr och la mig 21.15 på en lördag?...vaknade efter 11 timmar. Sovrekord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar