Exakt två sekunder efter att jag yppat orden: "Idag ska jag inte göra någonting alls utan bara slappa" så ringde storebror.
Han ringer endast när han vill ha hjälp med att boka biljetter, hotell, hyrbil och biljetter till köra-runt-runt-rally.
En stund senare dök han upp, har inte sett honom sen i februari, och kort därefter dök även en till kuf upp. En kompis till Owe som hette Carl som ska agera resesällskap denna resa som som alltid går till USA.
Carl såg ut att vara 80 minst och jag blev fnissig och minst sagt förvånad när jag skulle knappa in personnumret när biljetten skulle beställas. Han var lika gammal som Owe, alltså född -57 och hade således samma intresse, d.v.s bilar, bilrace och USA.
Ja, i alla fall så blev allting beställt och det var ett nöjt kompispar som åkte härifrån efter tre timmar...då var jag trött. Men Owe tackade för hjälpen minst 20 gånger och jag kontrade med att han kunde köpa något fint åt sin syster.
Blev lite sen start med middagsfixet på grund av karlfrämmat runt köksbordet. Men när det väl var klart så bidde det en mycket god middag som alla tre runt bordet gillade. Vi åt idag en karamelliserad kycklingpytt med sötpotatis och yoghurtsås.
För andra gången i mitt liv så åt jag sötpotatis, det var jättegott. Fast Rudolf gillade inte den kalla yoghurtsåsen som var smaksatt med mango chutney. Den luktade illa tyckte han och hämtade istället sweetchiliflaska i kylen.
Klart man inte tackar nej till ett teparty, slängde mig i bilen och åkte till Carlos. Men jag vet inte, party? Jag drack the, Erika (som redan var där) drack kaffe, Emilie ingenting och Carlos blev mest glad att se mormor och framförallt få ha mormor för sig själv eftersom "odågan" till lillasyster sov.
Idag är det precis 10 dagar sedan lilla fina farfar stilla somnade in på Danderyds Sjukhus och saknaden är förstås stor.
En hel vecka kämpade han på och alla hans barn, Julia och även jag någon enstaka natt turades om att vaka hos honom. Vi ville inte att han skulle vara själv.
Självklart så ledsamt men såklart också skönt för honom, inget värdigt liv att ligga som ett paket och bara kämpa. Nu vet vi alla att han har det bra, han är tillsammans med farmor igen alla hundar dom haft och sen lilla favoritpapegojan Pelle. Han slipper ha ont och kan äta god mat igen och ta sig en whisky emellanåt. Hoppas han träffar på min pappa också, dom gillade varandra, det vet jag.
Nu ska jag strax sova, i morgon är det fredag igen och det kommer bli mammatajm som vanligt. Det gäller att vara utvilad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar