Tillbaks!

Efter ett par dagars frånvaro från bloggen på grund av massor med annat planerat och oplanerat på agendan är jag tillbaka.
Haft minst sagt fullt upp och jag känner att sömnen har fått ge vika, var väl därför jag tog en extralång sovmorgon i morse. Nu känner jag att jag är på banan igen, skönt.

Det hela började med att vår lilla farfar, min svärfar och Rolfs pappa plötsligt blev riktigt riktigt sjuk.
Som tur är har det nu stabiliserat sig och vi kan inte annat än att hålla tummarna att det går åt rätt håll.
Jag kände att jag ville vara på plats hos Birger och för att stötta/avlasta Yvonne och Julia som varit hos honom i stort sett ända sen söndagsnatt. Såklart var och är även alla andra syskon växelvis också närvarande. Tänk att ha fem barn som alla månar och bryr sig om sin gamla pappa, underbart.
Som tur är har jag världens bästa kollegor som erbjöd sig snabbt att byta mina tisdagsnatt så jag kunde stämpla in och tjänstgöra på avd 73 i stället. Tack Jossan!

Jag inser nu efter att ha tillbringat natten på ett sjukhus hur in i bomben bra våra boenden har det.
Vi är engagerade, empatiska, varma och trevliga. Inget direkt jag såg hos dessa två som jobbade under natten.
Fast Yvonne berättade till min stora glädje att det fanns bra personal, jag hade bara otur att träffa dessa två "jagvetintevadjagskakalladom". Yvonne tyckte det var kallt och frågade om det fanns någon filt hon kunde få låna. Svaret hon fick var: "Ja, det finns kaffe där ute"

Jag styrde såklart runt jag jag kom, stackarn låg som en ihopsjunken kråka i den knöligt bäddade sängen, fötterna mot fotgavel. Vi lyfte upp honom en halvmeter i sängen och la honom på rygg, sträckte lakan, puffade kuddar, jag gjorde munvård, la kuddar som stöd under knäna m.m.....Mmmmmm, jag är yrkeskadad jag vet! Men i den där stökiga sängen hade ingen velat ligga.
Sen somnade han lugnt och sov ett par timmar, jag tror och hoppas han låg bra. Såg så ut i alla fall.

Jag åkte hem vid 6.00-tiden för att hinna sova ett par timmar innan jag skulle vara på jobbet klockan 12.00 för att gå steg 2 i vår pågående utbildning i det Jag-stödjande förhållningsättet till demenssjuka.
Intressant och viktigt såklart men det mesta kan jag, utan att för den delen slå mig på bröstet och låstsas vara viktig.

Klockan 16.00 var det slut på det roliga och hem snabbt för att brassa middag innan det var dags för nästa grej.
Barnvakteri! Som jag älskar att barnvakta! Onsdagar kan komma och bli någon typ av mormorskväll, eftersom Jogge jobbar och eventuellt Emilie också dessa kvällar. Jag ställer förstås upp utan något som helst anspråk på timersättning men väl pussar, lek och kärlek från Stella och Carlos. Det är mer värt än alla pengar i världen!

Vi lekte en stund i Stellas rum, läste boken om djuren minst tio gånger, sen bajsade hon så till och med Carlos rynkade på sin redan rynkiga nos. Luktade huggorm!
Efter blöjbyte, pyjamaspåsättning, tvätt och tandborstning av fem vackra tänder åt hon sin ersättning i sängen, tog nappen och sen somnade hon bums. Hon är fantastiskt lätt att lägga!

När syrran somnat så var det dags Carlosmys, vi tittade på Bonde söker fru, tuggade tuggben, tog selfies och lekte med röda bollen. Han är så mysig!
Och nu dags till det obligatoriska bildregnet:

 Det här stör mig nå så grönjävligt! Farfars skåp på hans sjukhusrum, med en lila leksaksspade som nyckelring! Ett något annorlunda pittoreskt inredningsdetalj tycker jag. Jag skulle bli galen att ligga och behöva titta på denna leksaksspade om jag var sjuk...Varför? Jo, för att annars är det tydligen lätt att man tar med sig nyckeln hem vid utskrivning? Va??? Måste för fasen finnas något bättre alternativ. Tydligen sitter det leksaksspadar, krattor och platsbilar på varenda skåp på hela sjukhuset...GALET!

 Dagens goda middag var i går stekt torsk med broccoli och potatismos. 

Förbaskat gott! Heja Viktväktarkassen!

 Jag kom mitt i middagen i går, så jag blev matad med överbliven falukorv av Stella. Tackar!

 Här ligger min lilla prinsessa och ska strax somna. Älskar henne så det gör ont!

 Carlos hade första parkett i går, Bonde söker fru var programmet, det gillar han, fast det var dåligt med kossor och grisar  med i programmet igår.

Det syns att vi är trötta, tycker även vi är lite lika. Man brukar säga sådan husse/matte-sådan hund. Men här är det sådan mormor-sådan hund!

Japp, då har ni fått vetat vad jag sysslat med dessa dagar. Nu ska jag bädda rent i grustaget. Herregud, vad sand och annat han drar in Gustav. Blir som en gratispeeling på kroppen, perfekt för en snåljåp som mig.