Innan jag gick på en veckas Eurovisionsemester den 8/5 och sen direkt på 9 veckors sjukskrivning följt av sommarsemester så tänkte jag, fy fasen vad härligt! Inte jobba på 3,5 månader. Underbart!
Bara gå hemma och glassa, leka med barnbarnen, åka på utflykter, kanske en charterresa, pilla sig i naveln, kanske Ullared eller bara inte göra ett någe. Var så oerhört korkad att jag dessutom trodde att bara sjukskrivningen var över den 24/7 så skulle också foten var helt återställd, utan någon smärta alls. Som ny helt enkelt. Hallå! Det är en FOT jag opererat och en fot vilas minimalt. Man använder den ju när man GÅR och det gör man ganska ofta.
Hade fel där med. Jag har numera en fot som smärtar vid minsta belastning. Vilovärken som var en av orsakerna att jag opererades är förvisso helt borta men vad fick jag istället?
En ofungerande fot med ständig smärta vid belastning. Less är bara förnamnet.
Hade jag vetat det här hade jag aldrig opererat mig, i alla fall inte vid den tidpunkten jag gjorde det och förstöra hela sommaren.
Eller NEJ jag hade inte opererat mig alls. Hade hellre haft min vilovärkande fot med ett utväxt liten bergsknalle på hälen. Men den gjorde inte ont när jag gick i alla fall.
Hela sommaren blev förstörd kan jag helt ärligt säga. Inga mysiga promenader i stan, inga längre promenader alls, inget Gröna Lund, inget Skansen med Stella, inga skogspromenader med Carlos, inga mysiga Ingriddagar m.m.
Har hållit mig hemma nästan hela sommaren och jag är så sjukt less! Som tur var blev sommaren lite roligare från slutet av juli. Vi var till Åland (jag tog bilen till restaurangen p.g.a för långt avstånd)
Vi hade ett par härliga avkopplande dagar hos fina vänner i Kivik där vi mest elcyklade, vilket var urskoj och foten gillade det.
Nästa vecka ska vi på räkkryssning och sen även Diggiloo, då har jag något skoj att se fram emot. Fast Diggiloo...sjukt långt att gå från parkeringen. Kommer få ONT! Det märks att ju mer jag går desto ondare får jag, är väl oftast så.
Ska börja jobba den 24/8, längtar så men tillåt mig att vara en smula skeptisk, hur ont kommer jag ha då? Efter 10 timmars travande, eller finns det chans för att vila fossingen i högläge? Vill för den delen inte verka lat inför mina arbetskollegor. Är ju tydligen känd för att vara lat på jobbet har jag hört, känns ledsamt såklart. Tycker alltid jag gör mitt bästa.
Skit samma, bara att konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Jävla skitsommar! Som tur är blir det väl en ny sommar om sisådär 10 månader. Får väl hoppas att jag har fungerande fötter då.
Och självklart finns det dom som har det värre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar