Kanske dags att berätta vilken kalashelg Anne och jag hade i Karlstad i helgen. Det var vi och ett hundratal andra schlagergalningar, alla medlemmar i Melodifestivalklubben som var inbjudna till den årliga Klubbträffen.
Och om någon nu skulle få för sig att kalla Anne och mig för schlagernördar så är vi ljusår i från vad resten av gänget är, ja herregud!
Efter incheckning på Elite Hotel så blev det en snabb middag på Bishops Arms innan vi tassade två trappor upp till Festsalen för helgens första event med klubben som kallas Round Up (trodde länge det var ett ogräsmedel faktiskt)
Vi tittade på finalen av Eurovision men betoning på tittade. För att försöka lyssna var det ingen idé. Var ett jäkla kacklande runt om i bänkraderna, lite trist kan jag tycka då jag inte sett finalen mer än live. Och då missar man massor. Men Anne hann i alla fall ta en bild på oss två när vi visade våra vackra fejs i direktsändning inför 220 miljoner tv-tittare.
Vi hade även en intern omröstning där det visade sig att Australiens bidrag vann stort
Finfina Elite Hotel precis vid Klarälven. Någon sol såg vi inte på hela helgen.
Man tackar!
Lördagen började med Årsmöte klockan 12.00. På inbjudan stod det att det var insläpp från 11.30. Något som vi fnissade åt...insläpp? Vad bra, men vi hade ju alla anmält oss. Då borde väl sittplatserna räcka till alla?
Årsmötet skulle hålla på i tre timmar!? Vi var skeptiska hur vi skulle orka sitta still och tänkte i värsta fall smita i väg och fånga Pokemons istället. Men vi upptäckte fort att det här var skoj. Mycket tack vare mötets ordförande som var sjukt rolig. Han sa så mycket roliga kommentarer som fick oss att skratta högt och tiden gick fortare än vi anade.
Vi fick plocka souvernier från Euro Club och Euro Club Cafe
Fina galgar som hängde i garderoberna under Eurovisionveckan
På kvällen var det trerättersmiddag i den vackra Vintermatsalen. Mycket fint ordnat och med tjusiga bordstabletter. Två drinkbiljetter ingick och vi hade det så himla trevligt. Skönt gäng man hamnat med!
Till förrätt serverades en pankofriterad chevre med betor, krasse och pinjenötter
Grillad rapsgriskarré med chimichurri, friterad färskpotatis och chipotlemajonäs.
Och till sist en liten rabarberpaj med vaniljglass. Allt smakade helt fantastisk gott! Serveringspersonalen gjorde ett kanonjobb som lyckades få ut maten till så många samtidigt utan några större problem. Vi var helnöjda!
Efter middagen, tal och uppskattningsgåvor till några i klubben som jobbat stenhårt under ESC-veckan så var det dags för helgens stora snackis.
Klubben har alltid ett artistuppträdande, ett superhemligt som bara festkommitén vet om. Men det hindrade ju inte till spekulationer, höga som låga. Hela helgen tisslades det och vi hörde namn som Johnny Logan, Kikki Danielsson, Celine Dion ?! haha och Måns!
Anne och jag var helt säkra på att det var Måns. Vi hade nämligen hört "någon" sjunga just Heroes i våningen under vårat rum där festsalen låg och där uppträdandet senare skulle äga rum. Denna "någon" soundcheckade alltså och visst fasen var det Måns?! Eller varför skulle denna "någon" annars sjunga Heroes?
Det var inte Måns, men väl en annan skåning. Ola Svensson och han var mycket bra.
Även Sandra Dahlberg uppträdde och nja, kanske inte min cup of the
Men anledningen att vi hörde "någon" sjunga Heroes var dessa gossar. Broken Doors heter dom numera och är föredetta Da Buzz fast i en ny konstellation. Det var dom som senare uppträdde med Måns vinnarlåt, taskigt att luras så!
Istället för att se Måns live kunde man välja att dricka honom om man föredrog en Dry Martini.
När artisterna uppträtt klart så tog Mattias Holmgren över som DJ. Bara schlagermusik hela natten lång. Så himla roligt! Foten fick veta att han levde och jag var tvungen att vila emellanåt. Klockan 02.00 var det slut på det roliga och Mattias ville avsluta med sin absoluta schlagerfavorit, gissa vilken?
Främling så klart och det redan proppfulla dansgolvet fylldes på ännu mera med skönsjungade schlagerfans. Sjukt kul!
Frukostbuffén hade allt och lite till. Jag som levt på nyponsoppa en vecka blev glad när jag såg att det fanns att tillgå. Men nu mådde jag bättre och kunde ge mig på att äta vanlig kost igen. Prinsesstårtan hoppade jag dock över.
Utsikt över en gråmulen, ruggig Klarälv
Klockan är på bilden över två på natten, dags att knyta sig. Vi kompletterar varandra bra Anne och jag när vi är ute på turné. Den här gången hade Anne glömt tandborsten medans jag glömt tandkrämen. Vi måste även båda två sova med fönstret öppet, vi lindar in oss i varsitt täcke som små kokonger där endast näsan sticker ut sen sover vi som små barn i den friska luften.
Till sist, tack kära vänner och främst då Anne för en galet rolig helg. Hann inte med att se mycket av Karlstad alls eftersom schemat var späckat med roliga saker näst intill hela tiden.
Nu är det precis en månad tills vi ska ut på nästa stopp i turnén, lite längre den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar