LivatVärre

Träffade den här lilla söta lurvbollen häromdagen.  Lotta som vet att tant Ewa alltid har godis i fickan, givetvis inget undantag den här gången. Förmiddagskaffe och småprat hos Anne innan jag med spänning och positivitet åkte vidare till min första akupunkturbehandling.

 Hej då....ses en annan gång!

Den här då!? Min lilla bortklemade kisse ❤ som sitter och stirrar på mig i tid och otid. Just här vet jag faktiskt inte alls vad han vill ha hjälp med. Förmodlingen att lyfta upp och sätta på vattnet i badrummet åt honom för hundraelfte gången.

Mina tre små lyckopiller ❤❤❤ vad vore livet utan er?

I lördags när vi bjöd in till samkväm med våra bästa vänner blev jag överöst med fina gåvor.
Blommor och en supergullig ljuslykta.

Och sen en mycket väl passande skylt i detta hem. Jag gillar skyltar och den här kommet få hedersplatsen när jag bara hittar en liten lagom spik att hänga den på.
Tack rara ni! Blev glad och tacksam att jag har så fina och generösa vänner.

I går var det dags för min arbetsgivare att bjuda in till julbord på en utav alla konferensgårdar som finns i kommunen. 
Eftersom jag inte längre vågar skriva något jobbrelaterat då det oftast misstolkas, irriterar och retar upp människor som i sin tur leder till möten med chefer så struntar jag i det.
Pang, bom...efter dessertbordets kanske lite torftiga godsaker (nu blir det väl gnäll på att jag är otacksam!) blev det mer eller mindre folktomt. Väldigt vad bråttom många hade hem, kanske dom  inte ville missa Mandelmans Jul på fyran klockan 29.00...haha.

Vi gick på upptäcksfärd på stället, gick en trappa ner för att försöka hitta något skoj. Vi hittade ett utrymme som lustigt nog hette Draget och som visade sig vara en festvåning., festligt värre. Den innehöll en stängd bar, en vägghängd skärm med Spotify man fick blippa på, två eller var det tre biljardbord, pingisbord, shuffleboard och lite loungemöbler.
Sen fanns det en liten scen också, det var väl den som var kuligast. Vi knappade in lite glad och trallvänlig musik på skärmen och klev upp på scenen för att ta emot folkets jubel som i detta fallet var två kollegor eftersom även den lokalen var helt folktom. Jaja, strax efter 21 åkte jag hem, nu fick det räcka med partajande. Det var ju som det brukar heta "en dag i morgon också"