Dessa har ägnats åt att fylla på positiv energin, kärlek, blöta pussar, pendeltågsåkande, restaurangbesök, bästa vännen, Idrottsgalan, kändisar och sen har jag frusit också. Blev helt plötsligt vinter, helt onödigt tycker jag som började se ljuset i tunneln och våren.
Alessia är i alla fall världens enklaste barn att ta hand om. Hon sover, äter, leker och är alltid glad. Ett riktigt praktexemplar och såklart är hon mitt barnbarn. Hon äter som en häst, gapar som en fisk på land efter skeden, smackar och är nöjd.
Men dessvärre känns det att jag inte är 30 längre. Jag blev lite trött emellanåt så det var ganska skönt att lilla primadonnan sov ett par timmar på förmiddagen. Då skedade jag och Carlos i soffan och hade det mysigt.
Hon är aktiv, precis som en sjumånaders ska vara. Reser sig överallt och som mormor är jag orolig att hon ska ramla och göra sig illa. Det är helt ärligt en stor skillnad på sina egna barn och barnbarnen. När mina barn var små så var det inte så noga...haha, men barnbarnen, herregud, dom får inte göra illa sig eller bli ledsna. Då gråter mormor också.
På måndagkvällen tog Ingrid och jag pendeln mot Globen. Först väntade ett restaurangbesök på Peony, denna galet braiga genuina kinarestaurang med "riktig" kinamat där vi ätit ett par gånger tidigare.
Varsitt glas vin var tanken till maten men dessvärre blev det nitlott eftersom dom tydligen inte hade några rättigheter längre.
Jahapp! Blev kranvatten i stället men vi skojade om vi skulle ta varsin 6:a soja istället (det där skämtet förstår bara ni som kan era Beckfilmer)
Mätta, belåtna och spiknyktra gick vi vidare i iskylan mot Globen. Ställde oss som vanligt vid toalettkön som ringlade lång mellan A 24 och A 26. Ögonen gick i kors, kändisar/idrottsstjärnor överallt. Tänk att även dom måste kissa? Bökigt med galakläder, högklackat och sprattelvatten i benen när man ska gå i den branta trappan upp/ner till och från toaletten till parketten där middagen ägde rum.
Tog inte en endaste bild, varken på pendeltåget, tvärbanan, Globen, Peony, sojan, toalettkön eller kändisarna. Galan var bra, två norska studsbollar till pojkar inledde och det blev ett jäkla liv på alla småflickor på läktaren.
Många priser delades ut och jag tycker som många andra att dessa fyra mammor som så överraskande kom upp på scenen för att hylla sina söner var bäst. Skrattade högt åt "Mormor hälsar" som Daniel Ståhls mamma avslutade sitt tal med.
Strax efter midnatt var jag hemma och då kunde jag såklart inte somna. Det var en ganska trött mormor som stämplade in hos barnbarnen klockan 6.30 på tisdag morgon, men som sagt Alessia somnande redan vid 8.15 och då tog jag chansen till vila jag med.
Här kommer en massa bilder på det bästa som finns, nämligen barnbarnen. Har ni sett dom tidigare?
Litteratur är kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar