SmärtgruppOchMänskligaLyckopiller

Godkväll i stugorna!

I går var det dags för den tredje träffen med smärtgruppen. Vi pratade bl. a om acceptans och stress.
Just acceptans tycker jag är svårast. Dels min egen, jag kommer aldrig någonsin acceptera denna ständiga smärta och känner mig mer eller mindre knäckt över att det ska vara så här nu och för all framtid. Kronisk värk och trötthet är ingen bra kombo. Hatar det!
Andras acceptans är det ibland värre med. När eller om någon frågar hur jag mår och jag säger som det är så är svaret oftast "som jag då, jag har också ont" Mmm, vad tråkigt för dig då och ibland verkar det som det är någon slags tävling att den andre alltid ska ha värre ont. Därför så har jag bestämt mig för att jag säger att det är ganska bra om nu någon är intresserad och frågar mig. Jag far med osanning alltså.

Stressen då? Ja, det är inte något som jag har direkta problem med. Jag har aldrig lidit stress. Vi fick göra en självskattning i gruppen. Uppskatta på en fyragradig skala hur vi upplever olika vardagssituationer.
Jag fnissade när jag gjorde min. Det var många påstående som stämde in på Rudolf till 100 %.
När vi var klara fick vi räkna ihop vårat resultat, jag hamnade på 16 poäng. Under 20 var man inte alls stressad.
Många i gruppen fick maxpoäng, stackarna och vi fick en del redskap och tips hur vi ska hantera stressen, både den inre och yttre.
Gjorde testet på Rudolf medans vi dinerade. Och som jag anade fick han maxpoäng på dom påståenden som jag trodde.
T.ex: Jag blir irriterad på andra bilister, Jag tycker mycket illa om att stå i kö, Jag blir otålig på människor som gör saker fel eller långsamt.

På Panduro fanns den här lappen bakom kassan, rart va?

I dag på förmiddagen åkte jag i väg på en liten shoppingrunda, exakt två timmar var jag ute och for. Det räckte mer än väl för att smärtan skulle eskalera. Jag fick förbannat ont, var helt slut och orkade knappt ta mig hem.
Två timmar? Är det vad man ska orka? Sov med Gustav ett par timmar när jag kom hem. I morgon är det träning igen. Hoppas verkligen att jag mår bättre då eller så får jag ta det extra lugnt. Tror kanske jag körde en aningen för hårt i tisdags.

I kväll höll han oss sällskap i soffan som alla andra kvällar. Min lilla gullefis ❤ 

Där i fönstret har hon hängt sin lilla morgonrock. På lördag kommer mitt lyckopiller igen och hon har bestämt sig för att sova över. Det är så mysigt! 

Nu ska jag hoppa i säng, jag måste vara alert i morgon. 9.00 är det upprop på Sats. Tycker fortfarande det är superskoj!