Träningen på Sats i morse gick mycket bra som oftast. Jädrar vad jag gasade på! Var först på plats idag med och redan tio minuter innan avsedd tid satt jag på cykeln och trampade...mot okänt mål. Klev inte av förräns 1 mil senare. Gjorde 1 mil på exakt 30 minuter blankt, om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om. Men ont i rumpan fick jag i alla fall och toksvettig i pannan och lite överallt. Men det är väl säkert det man ska vara, svettig alltså?
Fortsatte med mina övningar med maskinerna (tycker maskiner låter konstigt) jag ökade vikterna på alla utom benpressen. Körde dessutom alla en extra gång. David kom och petade mig i magarna när jag stod och slet i en maskin. Han tipsade om att jag skulle böja knäna lite och luta mig bakåt en smula. Då tar det bättre och du ser coolare ut...hrmmmm okej, tack för tipset. Men ser man verkligen cool ut när man tränar? Tycker min ansiktsfärg skiftar alltifrån ljusrosa till högröd, inte så vidare coolt eller?
Han visade hur jag skulle göra och jag sa att det ser bra ut, har du gjort det här förut eller? Haha! Uppsluppen glad stämning mellan både oss rehabare och våra sjukgymnaster. Kommer sakna allihopa, sista gången på fredag.
Fast mig blir dom inte av med, planen är att jag ska bli medlem och fortsätta träna på Sats. Vore dumt och bortkastade tid annars.
Idag var för övrigt första gången det var en sån där riktig muskelknutte på plats. Ni vet en sådan där med muskler överallt, solbränd, tokfokuserad och det ser ut som han burit meloner under armarna i hela sitt liv. Armarna står liksom rakt ut p.g.a att musklerna är så stora på överarmarna.
Oj, vad han stånkade när han tränade, trodde först det var någon som höll på att dö och jag kollade snabbt var hjärtstartaren var placerad. Men nej, det var bara muskelpaketet som slet och drog i någon slags maskin. Här snackar vi inte 20 kg som jag har utan säkert 120.
Avslutade med 5 km språngmarsch på löpbandet. Har inte det halva pluskilot jag la på mig efter helgens konstanta gofflande försvunnit nu så blir jag besviken.
Duschade och vilade en stund när jag kom hem. Var till mamma en sväng och som alltid var det klackarna i taket,
Jobb i natt och för första gången på länge så längtar jag till jobbet. Beror bara på en sak. Jag ska få jobba med Johanna, det gör jag bara en ynka gång på vårat 5-veckorsschema.
Ska bli jättekul och jag hoppas förstås på en ganska behaglig natt.
Nu dags för middagsfix, idag bjussar jag på tonfiskpasta. En väldigt god VV-rätt med soltorkade tomater, kronärtskocka, tonfisk och lite annat som jag redan glömt.
Mina praliner, sötast i världen
❤❤❤❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar