Hej på er knallhattar!
Har ni saknat mig? Visste väl det, klart ni har. Vi har varit i (på) Kivik på rekreationsresa. Ja, jädrar vilken helg, en extra lång helg dessutom.
Vi har ätit fantastiskt god mat, druckit italienska årgångsviner, skrattat, varit på hajk i bokskogen, myst med Åke och Eva, slappat, besökt Äppelmarknaden och fina små butiker, blåst bort vid Ale Stenar, hälsat på kossor och en skock fårskallar och mycket mycket mer. Jag älskar Skåne, Österlen och Kivik ❤
Att sen vädret visade sig från sin bästa sida var ytterligare ett stort plus, sol och värme i slutet på september, underbart att kunna sitta på uteserveringarna när energidepåerna behövdes fyllas på.
Vet ni förresten att det heter: "Jag bor på Kivik" Kivik är ett fiskeläge och då säger man alltså på istället för i. Då har ni lärt er det.
Vill ni se bilder så kommer dom här!
Äntligen tillbaka!
Och äntligen fick jag träffa lilla Ludde igen. Gårdshunden på Svabesholm Kungsgård. Vilket skönt hundliv han lever. Han går runt lös på hela gården, in till hästarna, in i restaurangen, butikerna, lallar runt överallt i ur och skur, går in där han bor när han blir hungrig och dörren står alltid öppen. Alla hälsar och gullar med detta lilla lurviga charmtroll. Ett under att han inte blivit överkörd. Mycket trafik runt Svabesholm nämligen.
Till varmrätt valde jag efter många om och men en pastarätt, Aspellini. En omdöpt tortellinihistoria som fått namnet från en stamkund som tokgillar denna rätt.
Och den var god! Efterrätt blir alltid lakritsbrulée med hallonsorbet. Den åker jag mer än gärna dryga 60 milen för att få äta.
Proppmätt, med en hemsk värk och galet trött stupade jag i säng när vi kom hem till Mellbybacke vid midnatt. Hade svårt att sova natten innan, vi startade resan redan 5.00 på morgonen. Vissa sov skönt hela resan nästan medans jag har svårt att hitta en bekväm och någorlunda nackvänlig position i en bil.
Eva och Åke bor underbart fint i en vacker Skånelänga från 1886. Ett hus som till en början var en snickeriverkstad, här tillverkades nämligen likkistor. Sjukt spännande! Den är numera smakfullt, varsamt renoverad och Eva som har svart bälte i inredning har gjort huset så makalöst fint. Skulle lätt kunna flytta in på direkten.
I lördags hade vi ett fullspikat program Vi började med lite sightseeing i krokarna, vidare till en naturområde som jag inte minns namnet på. Men det låg granne med Mandelmans i alla fall.
En vacker bokskog, lössläppta kossor och får och vi stötte på det ensamma trädet på långt håll. Vågade inte gå för nära eftersom jag har koskräck.
Jag har en förkärlek för stenhus, det här låg helt öde ute i vildmarken.
Vi besökte Äppelmarknaden i Kivik och konstaterade snabbt att vi var långt i från ensamma. Betalt skulle dom ha också, 120:- och det var nog första gången jag betalat inträde för att besöka en marknad.
Själva äppeltavlan har jag velat sett varenda år så nu äntligen fick jag se den live. 40 000 äpplen, 108 kvadratmeter stor och motivet var väl plättlätt att urskilja, eller?
Kunde sen alla hundägare lämnat sina små vovvar hemma hade jag blivit gladare. Hur i helv... tänker man när man släpar med sig sin lilla eller för den delen stora hund in på en marknad som är proppfull med folk? Hatar egoistiska s.k hundmänniskor.
Det fanns massor med ställen att äta på. Valet av matställe var enkelt när vi såg att Buhres hade ett mattält för hungriga fisk och skaldjursälskare. En paella till mig medans Rudolf såklart tog en stekt sill med potatismos.
Kvällens middag fixade vi själva hemma hos vårt värdpar. Medans dom slet nere på sin mer än fullbokade restaurang trollade vi fram en delikat trerätters. Under äppelmarknaden är det stora svårigheter att boka både boende och någonstans att äta om man inte är ute i extrem god tid, vilket vi inte var såklart.
Men en trerätters där alla tre paren hade ansvar för varsin rätt var fantastiskt roligt och gott.
Vin till middagen rådde det ingen som helst brist på heller eftersom vi alla hade lagt en storbeställning från Cascina Vano i Piemonte. Våran skörd är den här. Jag skrek högt när jag upptäckte att det var 12 flaskor i varje låda istället för vad jag trodde 6 flaskor. Jag hade alltså beställt 18 och fått 36, gör inget alls. Vinkylen är numera trevligt fylld till bristningsgränsen. Frågan är om det räcker till juni när vi ska på nästa vinresa...haha!
Jag och Rudolf hade hand om den tredje rätten och gjorde det väldigt enkelt för oss. Ingen var sugen på någon söt dessert så vi köpte lite goda ostar, oliver, salami och kex. That´s it och succén var ett faktum.
Plankan är design Rudolf och han hade med sig ett gäng till värdparet i present.
Trevligt värre och vi väntar på att Eva och Åke ska klappa igen restaurangen och komma hem och mysa med oss. Dom kom vid tolvsnåret och vi satt uppe en stund och avhandlade allehanda viktiga saker på agendan medans vi smuttade på lite gott vin och åt av ostarna. Härlig hemmakväll på Mellby backe. Kom i säng sent......mätt och belåten.
Söndagen började med arbete, i alla fall för Rudolf. Han besiktade båda restaurangernas brandsläckare och brandsäkerhet. Han hade dessvärre fel mössa på sig men jag tror det gick bra ändå.
Vi åkte längs havet så långt söderut man kan befinna sig i vårt avlånga land och hamnade i Kåseberga och Ale Stenar. Där blåste det storm som alltid. Men ganska skönt att det inte var en invasion av galna turister. Vi var nästan ensamma med undantag av ett gäng trevliga fårskallar.
Söndagens lunch intogs på Kåseberga Café&Bistro som låg strategiskt placerat precis vid havet och när vi tagit oss ner från stenröset.
Fisktacos till mig och gissa vad till Rudolf? Stekt sill och hemstampat potatismos förstås.
I Ystad hade vi nästa pitstop. Eftersom det var söndag var hela Ystad igenbommat, det var stängt överallt och folktomt. Vi gick istället en liten stadstur och hittade en kyrka, en örtträdgård, massa duvor, en farbror med rullator och del roliga gatunamn. På Sladdergatan känner jag många som skulle kvala in att bo. Tror Ystad funkar bättre på sommaren om jag ska vara ärlig.
På kvällen var det återträff på Eva på Torget med Piemontegänget. Nästan alla var med utom 4 stycken, ja och Åke och Eva förstås men dom stod i köket och brassade kalaskäk till oss. Så dom var ju med på sitt sätt.
En liten förrätt i min smak. Jo, ja tackar!
Åke plockade fram det tunga artilleriet ur vinkällaren. En dubbelmagnum Brunello di Montalcino 2008. Alltså en Kikkifestis fast på flaska. Sug på den ni! Nu var vi många som delade och tur var väl det för den var inte billig men faen så trevlig att dricka. Tandläkaren och doktorn blev såklart också till sig i trasorna. Skojade med deras ansikten, vet inte om dom vill vara med i min superkända monsterblogg.
Vi kommer faktiskt besöka den vingården vinet är i från på nästa resa. Helt otroligt har jag varit där en gång tidigare för exakt 10 år sedan när mamma och jag var på bussresa tillsammans med 43 andra pensionärer.
Kul på den vinprovningen var när ALLA spottade och uttryckte ljudligt att vinerna vi smakade var sura.
Typ jag med, men det var på den tiden innan jag visste bättre. Nu är jag påläst, lärt mig mer och mycket klokare i alla fall på vinfronten så här på ålderns höst.
Eva och Åke bor granne med Mellbybagaren. Vilken dröm att varje morgon kunna gå 20 meter och köpa färska frallor och deras berömda kavring som säljs över hela landet.
Efter frukosten lekte vi langen går och strax efter det Tetris. Alla vinlådor fick plats och så även vår minimala packning. Vi reser alltid s.k lätt när man åker till Kivik eftersom vi oftast ska ha en massa vin med oss hem.
Eva och Åke bjöds på varsin entimmesmassage av Mona som hade sin bänk och stötvågsmaskin med i bagaget, Hon reste med andra ord inte så lätt.
Skånsk äggakaka! Har alltid velat provat det och nu fick jag chansen. Hela härligheten var stort som ett ordinärt dasslock. Det vänliga servitrisen sa när hon serverade mig att jag får resten i en doggybag med mig hem. Åt en fjärdedel sen var det stopp och jag delade generöst med mig till dom som ville smaka och avstod senare doggybagen. Äggakakan var väldigt god och mättande och nu har jag alltså testat den för första men inte sista gången.
Hej då våra underbara vänner! Hoppas vi ses snart igen
❤❤❤
Hemresan Brösarp-Odensala tog exakt 6 timmar. Rally-Harry stannade endast en gång för ett klassiskt KKK-stopp. Kissa-Korv-Kaffe. Sen snabbt in med alla troll i bilen igen. Var hemma klockan 21.00 hos min lilla kisse som hade trots vår frånvaro haft det minst lika bra med sina fantastiska styvföräldrarna.
Herregud, det här inlägget tog två dagar att skriva. Men så var det mycket jag ville berätta också. Ber om ursäkt för eventuella stavfel eller särskrivningar, är förbaskat trött just nu och glasögonen är dessutom kladdiga också.
Nu måste jag sätta fart och börja packa. Blir en glitterhelg i Eskilstuna med Anne. Vi ska bo på Sundbyholms Slott men ska för den delen inte deltaga i Bonde söker fru, fast nästan......typ, kanske eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar