TackåHejÄntligenNystart

Då har jag gjort mitt sista nattpass på min arbetsplats där jag jobbat sedan öppningen mars 2013. Har efter flera år av konflikter, lögner, påhopp, förtal, avundsjuka och mestadels skitsnack i denna sandlåda bestämt mig för att byta arbetsplats.
Mailade cheferna redan tidigt i somras och bad om en omplacering. Mådde så dåligt psykiskt att jag tvingades att söka akut läkarvård.
Blev sjukskriven i nästan tre månader för psykisk akut stressreaktion och sommaren blev långt i från så som jag hade hoppats på. Jag orkade ingenting, sov ingenting, hade ständigt tryck över bröstet, hade svårt att äta p.g.a magkatarren och mådde helt enkelt för jävligt.
Mår fortfarande inte alls bra och har i dagsläget svårt att fokusera, har ingen ork, sover extremt dåligt och är emellanåt otroligt nedstämd.
Nu tänker ni...stackars liten vad hon vill ha sympatier. Inte alls! Ville bara berätta läget helt ärligt, rakt, öppet och sant.

Det som konflikten handlar om är tydligen först och främst bloggen, ett riktigt störningsmoment.
Här finns det massor att reta upp sig på har jag förstått och det antas, tror och gissas massor om innehållet. Jag har skrivit att jag inte trivs, att vi inte pratar eller skrattar längre och att det är konflikter. Tillåtet? Javisst! Men tydligen väldigt provocerande för vissa som tar åt sig.
Vidare så skryter jag, ljuger, skvallrar, tar inte emot hjälp på nätterna, bidrar till frostig stämning i omklädningsrummet, jag hejar inte, jag smörar för chefen och gruppledaren, får semester när jag vill, är populär och omtyckt bland dagkollegorna och sen massor jag redan lyckats glömma. Själv benämner jag allt med ordet: avundsjuka!
Vet inte hur många möten jag blivit inkallad till p.g.a denna blogg, skrattretande. Och kan ni tänka att inte en endaste chef har haft något negativt att säga om bloggen mer än att jag ska fortsätta som tidigare.

Eftersom det jag skriver i bloggen gjorde en handfull personer så fruktansvärt uppretade gjorde jag i somras ett kasst försök att be om ursäkt. I efterhand så förjäkla tramsigt!
Inget jag ville egentligen eftersom jag inte har ett skit att be om ursäkt för. Det var dessutom när jag mådde som sämst i somras och var ganska lättpåverkad.

Jag skickade mitt numera vida kända förlåt-mig-mail till alla vilka jag tror var/är inblandade. Vet inte helt säkert vilka som är inblandade eftersom inget sägs direkt till mig utom på personalmöten då gruppen är samlad. Fick inte ett endaste svar på mailet såklart. Däremot publicerades det ett hånfullt inlägg på Facebook riktat direkt till mig några veckor senare.
Överskriften var "This reminds me of a certain email" direkt översatt från Google translate "Det här påminner mig om ett visst email." taggat dessutom till alla inblandade.  Moget!
Dessutom så var man noga att vidarbefodra detta mail till resten av kollegorna som inte har ett dugg med detta att göra och säkert till halva kommunen också.

Det är med blandade känslor jag nu går vidare. Kommer sakna mina boende (dom jag tydligen skriver elakt om i bloggen) och såklart all dagpersonal och valda delar av nattkollegorna, ni vet vilka ni är. Tack för att ni stöttat mig när jag mått som sämst med samtal, kramar, sms och pepp.
Ser fram emot att nästa vecka börja på mitt nygamla jobb.  Har redan arbetat en intronatt och hjälp vad jag blev fint mottagen. Öppna armar och varma kramar, känns så himla bra! Får till och med sms från mina nya kollegor att dom är så glada att få mig som kollega. Skönt att kunna blicka framåt och förhoppningsvis börja tänka positivt och bli glad igen.

Jag kommer givetvis fortsätta blogga om mitt hyperintressanta liv. Till er som stör sig på det finns ett tämligen simpelt trix, sluta läs! Är inte svårare än så, förstår ni.
Är det någon utav er som undrar över något i detta inlägg blir jag glad om ni återkopplar direkt till mig, tack!
Och med detta inlägg lägger jag min gamla arbetsplats med allt var det innebär bakom mig. Kommer såklart inte vara lätt att bara glömma allt jag varit med om, men jag gör ett försök.
Nu blir det nystart för mig, nystart på ett för nygammalt boende där jag för exakt 10 år sedan till och med på dagen startade min karriär i grannkommunen. Jippie!
(Förstår inte riktigt varför textstorleken helt plötsligt blev mindre? Datorn lever sitt eget liv tydligen)
 

Dagens tänkvärda: 

Att skita i det blå skåpet är ett svenskt idiomatiskt uttryck med betydelsen

 att göra bort sig eller att gå för långt.