SlutetGottAlltingOddiGott

Två nätter avklarade på "egna ben". Jag går med min lilla fullklottrade röda anteckningsbok i handen och läser på, försöker lära mig rutiner, hitta saker som fattas och det viktigaste känna igen alla boende.
Bor drygt 30 boende hos oss, betydligt mer än vad jag hade ansvar över förut. Det här är heller inget demensboende vilket faktiskt, helt ärligt bara känns bra. Jag kan alltså föra en normal konversation med dom allra flesta. Jag gillar ju att prata som ni vet och det är många som vill prata. Supergilla på den!
Är orolig att mina kollegor ska tycka att jag tjatar och ställer miljontals frågor, men dom lugnar mig fort och säger att det är omöjligt att lära sig allt på några få nätter. Känns bra! Dom är underbara alla tre jag hittills arbetat med. För att inte tala om dagpersonalen! Har väl aldrig fått så många välkomnande varma kärleksfulla välkommen-tillbakakramar tidigare. Dom är bara bäst och jag vill ta tillfället i akt och tacka er allihopa för ert fina mottagande av mig.

Det är väldigt mycket mer att göra och det gillar jag, nätterna går fort. Vi har ingen städning eller andra extrajobb heller.
Jag stortrivs redan och jag känner efter bara några nätter att jag valde rätt.

Annars dessa dagar har mina tankar mest varit hos Oddi. Oddi är en liten 2 kilos chihuahua som olyckligtvis försvann från sin hundvakt i Kallhäll i lördagskväll. Oddi och hans familj bor i Kungsängen och han känner inte alls till området han försvann ifrån.
Kan säga så här...man gick man ur huse för att leta efter honom. Det startades en FB-grupp "Hjälp oss hitta Oddi" som snabbt fick nästan 500 medlemmar.
Jag tänkte så mycket på honom, blev så illa berörd att han var ute ensam, rädd, blöt, hungrig och ledsen.
Som ni vet gillar jag djur mer än människor och det blir säkert några av er provocerade av. Men djuren är det mest fantastiska varelser som finns. Trogna vänner i alla väder. Älskar alla djur utom fästingar och getingar.

I går kväll var Emilie och jag i väg till västra Jakobsberg där ID-hundarna markerat. Vi gick totalt ca 7 km och mötte många andra som var ute av samma anledning.
Vi lyste, tittade i diken, under bilar, husvagnar, under granar m.m. Inte ett liv mer än två katter som höll på att skrämma slag på oss först.
Efter det tog vi bilen och åkte runt lite överallt i hopp om att få se kraken. Flera bilar var ute av samma anledning. Måste sett ganska kul ut när Emilie körde, sakta sakta och jag satt och fullkomligt vrålstirrade ut med nästippen lutad på fönstret.

Idag var planen att jag efter lunch skulle ta mig en sväng igen till Jakobsberg. Men det blev ändrade planer när det plötsligt plingade till i messenger. Magdalena skrev kort och mycket glädjande:
"Oddi är hittad ❤" Fatta! Vilken lycka, blev lite blöt i ögonen faktiskt.

Dagen har istället ägnats att läsa allt glädjande som skrivits på FB om lilla Oddi. Han hittades vid en förskola i Viksjö, förstår vad långt han tagit sig sen i lördags. Från Kallhäll till Viksjö, vilka trötta små ben han har nu vovven.
Ägarna tog honom såklart direkt till veterinären där det konstaterades att han under omständigheterna mår bra, lite smärta i ett framben. Nu är det vila, lugn och ro, kärlek och lite mat i små omgångar som gäller.

Trodde faktiskt det aldrig skulle gå vägen, kändes kört i går kväll. Var ledsen när vi åkte hem. Leta efter en jätteskygg och rädd minihund kändes som att man letade efter en nål i en höstack. Dessutom med päls i samma färg som alla höstlöv. Men slutet gott allting gott! Och det är numera glädjande fina bilder på Oddi på alla sociala kanaler, underbart ❤

Oddi, kom fram nu din lilla krigare ❤

Vilken underbar känsla att se namnändringen på gruppen

Den här lilla prinsessan av Wenngarn dök upp i mitt minnesflöde på FB. Exakt 3 år sedan hon provsatt finfåtöljen i bröllopssviten på slottet. Min lilla underbara Stella ❤ I morgon är planen att vi ska hälsa på gammelmormor hela bunten.

Jobbar hela helgen, känns kul och jag kommer förhoppningsvis bli ännu mera varm i kläderna.