Ibland kan väntan bli lång! Precis som nu, fast just i detta ögonblick är eran favoritbloggare tillbaka till verkligheten igen.
Det var ett kärt återseende att kliva in på Flottiljen i går kväll, inte visste jag att man var så fruktansvärd saknad. Kramar och kindpussar utdelades frikostigt så fort jag visade mig.
Jag måtte väl ända vara en riktig tiopoängare? Nu skojar jag igen....!
Natten på Gripen, den andra demensavdelningen där jag aldrig tidigare jobbat var så mysig. Kan säga att jag jobbade mig inte svettig direkt.
Det var tyst, lugnt och stilla. Morgonrundan var det lite mer att pyssla med men absolut inte så man stressade upp sig.
Själv roade jag mig med att titta på Irene Hussfilmen på femman men kudde framför ansiktet...läskig!
Tokspelade Candy Crush och var bara ett drag från att klara nivå 39 som jag fastnat på.
Fikade med mina föredettingar som ville veta allt om mitt nya jobb. Torkade lite golv och småstädade på avdelningen.
Kan absolut tänka mig att återvända för någon mer extranatt där, trevligt ställe!
Som vanligt efter nattjobb så sover jag som en stock. Vaknade med dregel i mungipan klockan 14.45.
Resten av dagen ska jag inte göra så mycket mer än att vimma till mig, kolla bandyfinalen, äta Rolfs handtrillade köttbullar, hänga med Erika och gosa med Fisen för att sedan åka till jobbet.
Två nätter, varav en bytesnatt står på tapeten nu, och jag längtar till mitt nya jobb!
Tror det här äldreboende lätt skulle kunna få titeln "Världens bästa äldreboende"
Nu bandy, Forza Bajen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar