12-timmars till Mackmyra

 Hej sent på kvällen! Nu är jag tillbaka i hemmet efter en heldag på vift. Det har varit en toppendag och jag tror att Rudolf är mer än nöjd med sin födelsedagspresent. Han trodde länge och väl att vi var på väg till Åland men kunde förstås inte erkänna det.

När vi närmade oss Gävle så frågade både Micke och jag om han överhuvudet taget hade en aning vart vi var på väg. Men såklart hade han inte det. Han log lite när vi svängde av E4:an och skylten med Mackmyra dök upp....först DÅ ramlade polletten ner.

Tog massor med kort, har valt ut 24 st som ni får titta på vare sig ni vill eller inte.
Och sin vana trogen är bilderna i en salig oordning, tar för lång tid att fixa dom rätt....orkar inte!

 Vi hade tänkt att stanna till vid Café Syltkrukan i Månkarbo men döm om vår förvåning så var det stängt när vi anlände. Ingrid halade upp plan B, nämligen Café Strutsen några kilometer längre bort.
Ett till början folktomt café med goda räkmackor och inredningen fullproppad med strutsar.
När vi gick därifrån kom det en busslast med ivriga resenärer...

Vi morsade såklart på ett gäng strutsar innan vi reste vidare

 Lite väl magstarkt va? En lampa i form av en riktig strutstass eller vad det nu kallas, 

strutsfot/klo/klöv/hov/labb?

 Måste googla på varför han blåste upp sig så här! Såg läskigt ut samtidigt som han lät konstigt! Brunstig/arg/stressad/irriterad/glad/lessen/sur/kär eller tvär?

 Väl framme med god marginal vid Mackmyra tog vi oss en titt i handelsboden. Där var det inte så billigt att handla. Fanns det mesta t.ex Iphoneskal, T-shirtar, rökspån, whiskyglas, böcker m.m.

 Här ligger 30-litersfaten och gottar sig. Dessa ägs av privatpersoner och kostar mellan ca 15 och 23 laxar beroende på sort, men då får man det också buteljerat och levererat. Dyrt men jäkligt kul!

l

 

 För att kliva in på destilleringsanläggningen var vi enligt svensk livsmedelslag tvungna att klä på oss käcka gråa rockar, sprita händerna, spotta ut tuggummit och inte snusa. 

Tycker vi var skitläckra!

 Högt upp i gravitationsdestilleriet, utsikten var fin och träden färgglada.

 "Verkmästaren" Micke är stolt både över sin fina klädsel och rökiga whisky

 Botten upp! Här bjuds vi på nåt som jag inte minns var det var, men gott var det inte men ljummet!

 Bara tvungen att visa er dessa jätteöron! Har aldrig sett större!

 Tim hette killen som guidade oss proffsigt genom hela proceduren, från korn till färdig whisky.
Han höll även i whiskyprovningen senare. Bra kille!

 Koncentrationen på topp! Här smakas det sex olika sorter. Vi pratar rökighet, smörkola, tjära, kryddig, pepprig, vanilj, choklad, citron och många andra smakupplevelser.
Det antecknas noga och sätts betyg på varje sort. Rolf gillade fyran och sexan mest.
Själv drack jag ett glas vatten och det var förbannat gott!
 Fast jag luktade förstås på Rudolfs glas och tyckte alla mer eller mindre luktade som våran träbåt, unket, fukt och tjära.

Efter detta så var det dags för trerätters i den angränsande restaurangen. Vi var hungriga och maten var mycket god. Jag åt en Höstsvampsoppa till förrätt, en Black Angus hängmörad biff till varmrätt och till sist en svartvinbärssorbet med vaniljskum till dessert.
För just denna trerätters kombination var det ett extraerbjudande och jag betalade endast 225:-.........FÖR ALLT!
Helt sjukt bra pris! (Bara varmrätten kostade egentligen 245:-)

Åkte hem nöjda, mätta och med lite mer kunskap om denna ädla dryck. Fast någon whiskydrickare kommer jag aldrig att bli, huvudsaken var att Rolf var nöjd med dagen och det tror jag han var!

Nu är jag trött och ska sova....länge. I morgon nya äventyr, denna gång med något jag gillar mer än whisky, nämligen TJÅKKLAD!

Godnatt och tack för att ni orkade med denna ovärdeliga information.