Hinner inte berätta om eftermiddagen på Wenngarn med S.P.O.O.K, men en sak ska ni veta. Det var bland det häftigaste jag varit med om.
Efter 45 minuter i becksvarta mörkret längst ner slottets vinkällare så blev det plötsligt aktivitet.
Vi var alltså inte ensamma....herregud jag ryser bara jag tänker på det, så häftigt och jag var inte det minsta rädd, bara exalterad.
Är sällan rädd efter allt onaturligt jag varit med om under alla mina år på natten.
Ja, jädrar!
Nu måste jag åka till jobbet, kanske inte blir ensam i natt heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar